Din position: Hem > Stockholms stad > Stockholmshem > Sammanträde 2006-12-20
Närvarande:
Ordförande Kristina Alvendal
Ledamöter Peter Lundberg (eller som ledamot tjänstgörande suppleant) Per-Ola Bosson (för Lotta Edholm) Karin Wanngård (för Leif Rönngren)Gertrud Brorsson (för Abdo Goriya)
PersonalrepresentantOrdinarie Patrik Gavander (SKTF)
Övriga närvarande Pelle Björklund, VDBjörn Lindstaf, styrelsens sekreterare
Ordföranden hälsade alla välkomna och förklarade mötet öppnat.
Att jämte ordföranden justera dagens protokoll utsågs Karin Wanngård.
VD hänvisade till ärende 3.
Ordföranden föreslog att styrelsen skulle besluta i enlighet med VD:s förslag.
Karin Wanngård, med instämmande av Gertrud Brorsson, föreslog att styrelsen skulle besluta
att i enlighet med den Socialdemokratiska budgetreservationen i kommunfullmäktige, samt reservationen i Stockholms Stadshus AB, inte ombilda eller utförsälja allmännyttan
att ge VD i uppdrag att genomföra en konsekvensanalys av vad majoritetens ägardirektiv innebär för sysselsättningen i bolaget samt utarbeta en strategi för att möta en eventuell sysselsättningsminskning
samt att därutöver anföra följande.
Vi vill värna den mångfald som idag finns på bostadsmarknaden i staden . Av Stockholms flerbostadshus är idag 55 % bostadsrätter och 45 % hyresrätter. Problemet i Stockholm är inte att hyresrätterna är för många, snarare att de är för få. Ombildningarna i det privata beståndet har pågått under hela förra mandatperioden och väntas inte avstanna under kommande år.
Den borgerliga majoritetens massiva utförsäljningsvåg under deras förra mandatperiod har satt sina spår i Stockholm. Sedan 1999 har mer än 40 000 lägenheter omvandlats från hyresrätter till bostadsrätter. Det stora flertalet (77 %) av antalet omvandlade lägenheter i allmännyttan är belägna i innerstaden. I stadsdelar som Vasastaden, Östermalm och Kungsholmen utgörs det kommunala beståndet nu av endast fem procent. Det säger sig själv att det inte är möjligt att fortsätta på den vägen om vi vill att det ska finnas hyresrätter kvar i staden.
Särskilt upprörande är också den överföring av stora värden som sker från det allmänna till enskilda personer och hushåll. När borgerliga politiker nu återigen genomför utförsäljningar så är ett utav redskapen att konsekvent sälja till kraftigt underpris. För att inte våra gemensamma tillgångar skall skänkas bort borde marknadsvärdet vara rådande vid prissättningen på de lägenheter majoriteten nu skall sälja ut.
Hyresrätten är en boendeform som skapar flexibilitet och mångfald och som inte utesluter. Hyresrätten kräver inte att man har flera årslöner på banken eller en hög lön. Hyresrätten är nödvändig för alla som inte har möjlighet att binda stora belopp i sitt boende, för studenter, för arbetslösa och sjuka och för alla som inte har tillräckligt hög lön, (tillsvidareanställning), för att få banklån.
Samtidigt signalerar marknaden att byggandet av bra och billiga hyresrätter i Stockholm i princip kommer att upphöra i och med att den borgliga regeringen kommer att stoppa räntebidragen och investeringsbidragen vid årsskiftet.
I och med utförsäljningen ställs många människor inför ett plågsamt val när deras lägenheter ska ombildas. Ska de ta risken att skuldsätta sig för att köpa sin bostad eller ska de tvingas bli hyresgäster till sina grannar?
Vi är kritiska till att det ska räcka med att 40 % av de boende visar intresse för att få fastigheten värderad. Det förefaller rimligare att denna rätt förbehålls en majoritet av de boende.
Vi tycker det är bra med blandade upplåtelseformer. Det ska finnas både hyresrätter, bostadsrätter och egna hem i alla delar av staden. I den borgliga retoriken pratar man också om blandande upplåtelseformer och om att ombildningar främst ska ske i ytterstaden. Verkligheten visar dock något helt annat, nämligen att ombildningar främst sker i attraktiva lägen i innerstaden. Av de intresseanmälningar som har inkommit till stadens bostadsbolag framgår att den absoluta majoriteten av de aktuella lägenheterna ligger i innerstaden eller i attraktiv närförort. Risken är alltså stor att mångfalden snarare minskar och att segregationen ökar.
Sammantaget innebär den borgerliga bostadspolitiken att den sociala dimensionen försvinner och att bostaden blir en handelsvara för de resursstarka i samhället. En sådan osolidarisk politik kommer att öka klyftorna i samhället och exkludera allt fler människor från det allra mest grundläggande i ett välfärdssamhälle, - rätten till bostad!
Styrelsen beslöt:
att anta de av koncernstyrelsen beslutade direktiven avseende ombildning till
bostadsrätter i de kommunala bostadsbolagen
att förklara protokollet i denna paragraf omedelbart justerat.
Karin Wanngård och Gertrud Brorsson reserverade sig mot beslutet till förmån till det av dem framlagda förslaget.
Inga övriga frågor förelåg.
Ordföranden avslutade mötet.