KP/K5 Kansu Ink. 2010-10-H Motion om förbättrade demokratiska processer i den fysiska planeringen av Stockholm Demokratisk planprocess i Stockholm? Inrätta en Planombudsman. Vid upprättande av planer ska främst två mål tillgodoses. Det ena är att berörda ska garanteras ett reellt inflytande på planutformning och genomförande. Det andra är att ärenden ska behandlas effektivt och rättssäkert. Idag finns en förhärskande allmän uppfattning rörande tidsaspekter i planeringen, att det talför lång tid. Det finns starka påttyckriingar att planering av staden och planliantering måste skyndas på. Det diskuteras och fattas beslut om bl.a. halverade plantider och förenklade förfaranden. Samtidigt som det råder bostadsbrist och staden särsldlt behöver bygga prisvärda ungdoms- och studentbostäder finns en överhängande risk att brådskan urholkar såväl kvalitén på det som byggs i sig och även vår stads kvalitéer generellt sett. Den största förlusten är dock den demokratiska. Stadsplaneringen har genomgått en uppenbar försämring ur demokratisk synvinkel. Idag finns det väldigt lite utrymme för eftertanke, diskussion och en demokratisk process. Det reella inflytandet kan idag ifrågasättas då motstånd till planer eller önskemål om förändringar allt oftare avfärdas som särintressen. Urhollcningen av den demokratiska föranlcringen sker därutöver genomgripande, på flertalet beslutsnivåer. Allt fler signaler kommer om att samrådsprocesserna inte fungerar tillfredställande i Stockholm idag. Det är mycket av "fort och fel" och det bortses ofta ifrån att den initiala planprocessen redan idag är oerhört snabb i Stoclcholm, troligen redan för snabb för sitt eget bästa. Det är synd, för alla intressenter, oavsett parti, organisation eller företag - vill ha ett vackert långsiktigt hållbart Stockholm, med levande stadsliv och med gott om bostäder. Viktigt i sammanhanget är att det inte är det initiala planarbetet med program, remisser, samråd, utställning och nämndbeslut som tar lång tid (d.v.s. de processer kommunen har rådighet över) utan det är när ärenden överldagas. Det egentliga problemet med långa planeringstider utgörs av mycket långvariga överklagandeprocesser. En god process i startskedet, i början av projekten, minskar konfliktgraden och kan mycket väl förbättra projekten i sig samt kan leda till snabbare antagande av planer. Hur ska vi nu kunna säkerställa remissorganens, sakägares och allmänhetens inflytande i beslutsprocessen vid utformande av byggplaner i Stocldiolms stad? BAKGRUND Översiktsplanen Översiktsplanen ska vara ett demokratiskt processat och föranlcrat styrdokument som ska ange hur vi på ett strategisld, långsiktigt och hållbart sätt ska utnyttja våra markresurser. Hela översiktsplanearbetet vilade på inriktningarna i dokumentet Vision 2030, ett dolcument framtaget internt utan bred politisk eller allmänföranlcring. Ett dominerande parti i kommurifollmäktige beslutade hur inriktningen för kommande översiktsplaneringen skulle utformas. Dialogen var inte öppen Icring vision 2030 utan det var en diskussion som förts internt mellan förvaltningar, en ytterst sluten process. Varken nämnder, fullmäktiges ledamöter än mindre allmänheten hade någon som helst insyn i denna s.k. dialog. Nu har också rullande översiktsplanering introducerats vilket ger utrymme för mycket stor flexibilitet och där långsiktighet och ett helhetsperspektiv där olika intressen vägs mot varandra riskerar att förloras. Kortsiktiga politiska idéer kan snabbt ändra imiktningen, särskilt då Byggnadsordningen har avskaffats. Översiktsplanen är sorgligt okänd i staden, den drunknar i det allmänna informationsflödet och staden lägger inte tillräckligt med resurser för att göra den mer känd. En enkel jämförelse är annonsutrymme för olika kampanjer och evenemang som staden bedriver/bedrivit (jfr, kulturfestivalen, kampanjer för Sth Vatten) inte en enda helsidesannons i dagstidningar eller gratistidningar har bekostats för att göra Stoclcholmarna medvetna om att en ny Översiktsplan var på väg att antas. Markanvisningar Staden har planmonopol, men planeringen är realctiv. Initiativet tas icke av stadens tjänstemän eller politiker utan av den som vill bygga något. Förr i tiden bestämde staden ungefär vad som skulle bygga var, men dessa tider är dock passé. Nästan alla initiativ kommer idag från byggherrar, exploatörerna i Stockliolm, som själva pekar ut ett område de är intresserade av (ofta letar man rätt på gamla, inte längre giltiga planer som medger exploatering). Byggherren ges i Stockholm markanvisningar, dvs första tjing att få starta planprocess på det markanvisade området. Garantier ges inte av staden att byggherren får bygga, men oftast hinner planeringen gå mycket långt innan allmänhet, föreningar och kringboende får nys om pågående planering och har möjlighet att yttra sig i plansamrådet. Enkelt planförfarande Allt fler planer genomdrivs nu med enlcelt planförfarande, vilket innebär att man enlcom måste hålla ett sarnrådsmöte, inte som tidigare två. Nu genomförs ofta bara plansamrådet, i ett sent skede av processen. Frågan om platsens lämplighet besvaras inte genom detta. Enlcelt planförfarande borde som tidigare enbart få användas om planförslaget är av begränsad betydelse, om förslaget saknar intresse för en bredare allmänhet och överrensstämmer med översiktsplanen Genom att hänvisar till överensstämmelse med översiktsplan och att det är bråttom att anta detaljplaner har programskede och programsamråd tagits bort. När sedan befolkningen får yttra sig i plansamrådet är positionerna låsta och redan gjorda investeringar och prestige gör att påverkansmöjligheten de facto är minimal. I den nya nationella plan- och bygglagen, som antogs nyligen, har dessutom krav på obligatoriskt programsamråd och utställning tagits bort. Stadsdelsnämndens roll De politiska gruppledarna i stadsdelarna ska nu per e-post lämna snabba synpunkter på kommande markanvisningar. Ofta hinner inte heller den politiska nämnden yttra sig i olika planärenden p.g.a. förkortade ledtider. Detta är mycket olyckligt då det är just stadsdelsnämndens politiker som har lokalkunskap och den närmaste kontakten med medborgarna i stadsdelen. Det som förs fram från Stadsdelsnämnderna måste ges mycket större tyngd i bedömningarna. Nu har handläggningen ändrats och ytterligare urholkat stadsdelsnämnderna som remissinstans i planärenden. Ärenden sänds till stadsdelsförvaltningen och det är inte självklart att den politiska nämnden får yttra sig i planärendet. Facknämnders betydelse Fachiämndsremisser av planärenden är mycket viktigt och bör inte begränsas som sker idag. Varje plan har fysiska konsekvenser i staden och måste belysas ur fler synvinklar. Stadsbyggnadskontoret måste inhämta den saklcompetens som finns i andra förvaltningar och faclcnämnder och kontroversiella planer borde alltid behandlas politiskt. Kunskap och forskning om Stocldiolms byggnadshistoria är en självklar kärnverksamhet för Stadsmuseet. Som institution med anlcnytning till akademisk forskning upprätthåller Stadsmuseet en bred och oberoende stadsantikvarisk kunskap som inte kan ersättas med den kunskap som finns internt på stadsbyggnadskontoret. Stadsmuseets utmärkta historiska kompetens ska alltid tas till vara i stadsplaneringen. Skönhetsrådet får finnas kvar på nåder, men dess kansli - som svarar för en stor del av yttrandena - inordnas organisatoriskt i stadsbyggnadskontoret och rådet förlorar därmed sitt unika oberoende. Ett annat exempel är Handikapprådet. Det är en självklarhet att stadens krav vad gäller tillgänglighet ska följas. Det finns ingen som helst anledning att bygga med dålig tillgänglighet för att sedan behöva bekosta dyra ombyggnationer med bostadsanpassningsbidrag. Dock har ärendehanteringen nu smalnats ner till att nästan enlcom principfall behandlas av rådet. Miljöförvaltning och miljö- och hälsoskyddsnämndens kunskap behövs för att skydda allas vår hälsa. Det ska inte vara så att alla människor som lever i staden ska ha betydligt sämre livsföratsättningar och kortare livslängd. Då har vi byggt staden fel och inte använt oss av den kompetens som fmns i staden. Det är även i denna förvaltning och nämnd som kunskapen om de ekologiska sambanden och den gröna infrastmlcturen finns. Miljö- och hälsoskyddsnämnden får bara ett fåtal planärenden för beslut i dagsläget. Stadsbyggnadsnämnden och Stadsbyggnadskontoret Nämndledamöterna har tyvärr fått uppleva ett allt magrare beslutsunderlag. Det finns en tydlig skillnad i beslutsunderlagens omfång och kvalité nu, jämfört med för ett antal år sedan. Det förutsätts att ledamoten själv letar efter underlag eller ringer till handläggare. Bildmaterialet är i gråskala och ofta oläsligt. Ärendemängden är också så omfattande att det är svårt att hinna sätta sig in i ärendena i en tillfredställande grad, särsldlt för fritidspolitikerna. I Stocldiolms kommun har vi minst lika många och tunga ärenden vid ett enda stadsbyggnadsnämndsmöte som man har under ett helt år i en medelstor svensk kommun. Få nämndledamöter är ute i verkligheten och besöker de platser som ska bebyggas, vilket inte är tillfredställande. Planärenden ska föras till kommunfullmäktige för antaganden, detta är regeln som följs av Sveriges kommuner. I Stockholm är det dock ett fåtal planärenden som tas till kommunfullmäktige för allmän, öppen och demokratisk debatt och eventuellt antagande. Allt fler ärenden antas bakom lyckta dörrar på delegation av Stadsbyggnadsnämnden. Antalet ärenden som förs till kommunfullmäldige har minskat från år till år och allt fler stora ärenden antas nu på delegation. Möjligheten för stadsbyggnadsnämndens ledamöter att föra upp ärenden till kommunfullmäktige har begränsats. Det krävs numera 3 eniga ledamöter för att lyfta ett ärende. Det tycks även som om förvaltningen försöker chansa på att ett antagande på delegation även av ytterst kontroversiella ärenden ska gå igenom. Allt för att försöka uppfylla alla påtvingade målsättningar om förkortade planhanteringstider. Stadsbyggnadskontoret har tvingats skära ner sin verksamhet steg för steg. I stället har allt mer resurser lagts på så kallad outsourcing. Planärenden läggs ut för hantering på externa planlconsulter från olika privata företag. Plankonsulter har nära anlcnytning till byggherrar och andra alctörer i branschen och kan inte förväntas ha samma helhetssyn och göra avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen som stadens handläggare kan förväntas göra. Det har dessutom visat sig dyrare med utlolcaliseringen an att behålla egen kompetent personal.... Överklaganden Om man ser till ärendehantering finns det ingenting som tar längre tid i ett planärende än om det överklagas från instans till instans. Vissa ärenden kan ta åratal att hanteras i domstolar. Den nuvarande summariska och uppsnabbade hanteringen leder troligen till större grad av ilska och frustration hos enskilda personer, organisationer och salcägare. Samtalstonen hårdnar och konfliktgraden trappas upp, vilket leder till fler överklaganden och överklaganden i flera led. Och är det något som leder till ökade ledtider och långvariga förseningar i planärenden så är det just överklaganden. Samrådens hantering Den hårda tonen som uppstått måste även betraktas som ett arbetsmiljöproblem för förvaltningarnas personal. Det är stadsbyggnadskontorets tjänstemän som får ta smällen, inte de ansvariga politikerna som inte deltar i samrådsmöten. Tjänstemännen måste bli allt tuffare och tvingas försvara sig med att det inte är deras ansvar utan politikernas. Antalet konkreta samrådsmöten har minskats, mest ska samråd ske skriftligt, samt även har man ändrat samrådsmötenas utformning för att inte behöva utsättas för medborgarnas ilska, man har sett sig nödsakad att t.o.m. hyra in konsulter för att leda infekterade samrådsmöten. Arbetssituationen för tjänstemännen blir allt tuffare. Samrådsmöten utformas som öppna torgmöten, för att underlätta för handläggarna och elakt tolkat "splittra ett enat motstånd" som skulle kunna komma till uttryck vid traditionellt hållna samrådsmöten. Samrådsmöten förläggs ibland på tider och platser som normalt arbetande medborgare inte har möjlighet att komma till, t.ex. kl 15:00 en onsdag i Tekniska Nämndhuset centralt i Stoclcholm. Det här är en mycket negativ utveckling. Så här ska det inte behöva vara, självfallet slca man i planprocesserna ta större hänsyn till vad medborgarna uttrycker. Det är dags att dra i bromsen för att ge utrymme åt den demokratiska processen. Många projelct blir dessutom bättre med lite tid för eftertanke. Järvalyftet utgör ett positivt alternativt sätt att arbeta på och borde utgöra en mall för hur arbetet kan bedrivas. Medborgarnas roll i samråden Idag spelar det nästan ingen roll hur många människor som engagerar sig och kommer med synpunkter eller protesterar, det spelar ingen roll hur kloka argumenten är, yttringar viftas undan som varandes ett särintresse. Startade planer ska genomföras så snabbt som möjligt, helst utan samrådsförfarande. Men det är faktiskt stockholmarnas hembygd, deras livsmiljö och närområde, solglimt i lägenheten och utsikt som drabbas. Naturen har ingen egen talan och för mjuka värden som trivsel, hälsa, fysisk och psykisk god miljö sätts inga prislappar och tas det ingen hänsyn till. Det här skapar en enorm frustration och ilska hos medborgarna runt om i vår stad. Som politiker får man motta mängder av mail från ilskna, vädjande eller ledsna Stockholmare rörande olika projelct. (några få exempel har bifogats som bilaga)* Stoclcholmare som undrar varför ingen bryr sig om vad de tycker. Få politiker tycks dessutom svara Politikerföraktet förstärks och växer genom detta. Mängden överklagade ärenden samt JO-anmälningarna mot tjänstemännen ökar tydligt i antal. Tjänstemännen har även minskat antalet konkreta samrådsmöten, mest ska samråd ske skriftligt, samt även har man ändrat samrådsmötenas utformning för att inte behöva utsättas för medborgarnas ilska, man har sett sig nödsakad att to.m. hyra in konsulter för att leda infekterade samrådsmöten. Arbetssituationen för tjänstemännen blir allt tuffare. Så här ska det inte behöva vara, självfallet ska man i planprocesserna ta större hänsyn till vad medborgarna uttrycker. Det är dags att dra i bromsen för att ge utrymme åt den demokratiska processen. Många projekt blir dessutom bättre med lite tid för eftertanke. SAMMANFATTNING Plan- och bygglagens regler för planprocessen tecknar bilden av en deliberativ, demokratisk process. Med andra ord ska de skilda, ofta motstående åsikter och intressen som finns i planprocessen - privatekonomiska, samhällsekonomiska, kulturella och miljömässiga komma till tydligt uttryck, ventileras öppet och brytas mot varandra. Först när ett allsidigt beslutsunderlag har tagits fram ska kommunfullmäktige eller byggnadsnämnden väga samman allt som framlcommit i en samlad politisk bedömning och fatta beslut. Planbeslutet får inte demokratisk legitimitet bara genom att det fattas av en majoritet, utan det måste även ske utifrån ett tillfredsställande beslutsunderlag där alla berörda intressen redovisas. Planprocessen i Stockholm innebär ofta mer grannlaga överväganden än i många andra kommuner. Som huvudstad och storstad har vi ett stort exploateringstryck, starka ekonomiska intressen och stor efterfrågan på nya bostäder. Samtidigt har vi som politiker fått som uppdrag att värna vår stads skönhet, fantastiska naturmiljö och unika loilturvärden. Att planera i Stockholm är inte enlcelt! Det ställer höga krav på den politiska viljan att hålla en god kvalitet i planprocessen Stadsbyggnadskontorets ambitionsnivå är oftast hög men arbetet undergrävs av nedskärningar Personalen är starlet decimerad om man jämför med 10-15 år tillbaka. Besparingsbetingen gör att tjänstemännen inte kan lägga ner så mycket omsorg som skulle Icrävas på varje planärende och samtidigt så finns kraven att ärendena slca hanteras allt snabbare, vilket tas till intäkt för att hoppa över samråd med sakägare och låta bli att konsultera stadens egna saldcunniga i bl.a. miljö- och leulturfrågor. Planprocessen måste kvalitets och demokratisälcras då den håller på att bli riktigt usel i Stocldiolm. Det krävs dock resurser för att ha goda planprocesser. Byggherrarna och exploatörer får oerhört mycket inflytande med en försvagad förvaltning, en förvaltning som måste kunna värna det allmänna och stadens övergripande intressen. Nu tvingas förvaltningen i mångt arbeta reaktivt. Detta är inte samhällsekonomiskt vettigt. En öppen dialog med invånarna är bättre för att åstadkomma en sansad och demokratisk process i planärenden. Svensk fastighetsrätt kan redan idag beskrivas som konfiskatorisk och den svenska lagstiftningen ger vid jämförelse med annan internationell lagstiftning ett svagt skydd åt ensldlda personer kontra starka exploatörer eller det vi kallar det "goda" samhället. Den process som är tänlct att säkerställa de boendes medinflytande över sin närmiljö åsidosätts allt större utsträcloring. I sin iver att förkorta planprocessen tillmötesgår man i hög grad byggbranschen men tappar bort vem man utformar staden för, nämligen människorna. Det demolcratiska föranlcringsarbetet med medborgarna får absolut inte åsidosättas för att man har bråttom att bygga bostäder Inrätta en Planombudsman (PO) Planombudsman skulle kunna tillsättas t.ex. av kommunalfullmälctige eller ansvarigt borgarråd, som även utfärdar instrulctionernaför tjänsten. Med utgångspunkt från samhällsintressena i form av rättssäkerhet, långsiktig och kortsiktig samhällsplanering skulle PO samråda med den politiska ledningen, ha fortlöpande inblick i fackkontorens arbete och vara en instans dit remissinstanser, sakägare och allmänhet kan vända sig i olika frågor. Fördelarna vore bl.a. en större transparens i planarbetet och garantier för saklighet och objelctivitet och att utomståendes synpunlcter beaktas. PO skulle kunna innebära en avlastning av faclclcontorens arbete, då intressenter har möjlighet att vända sig till PO i olika frågar som berör planarbetet. Eventuellt skulle en snabbare och effektivare handläggning av planärenden lcunna ske då synpunkter skulle tas emot och diskuteras på ett tidigt stadium. Besluten kan fattas på ett sakligare underlag och antalet överklagningar kommer troligen att minska. Detta skapar också förutsättningar för ett bra arbetsklimat i organisationen Öppna nämndmöten Öppna nämndmöten, en öppnare planprocess och omvänd planprocess med mer av demokratisk insyn behövs också. Det är dags att öppna upp för invånarna, inttesseföreningar och även barn och ungdomar måste få inflytande över stadens utveclding. Det somförs fram från Stadsdelsnämnderna måste ges mycket större tyngd i bedömningarna och stadselsnämnderna bör åter få fatta beslut om enkla planärenden. Områdesplanering och omvänd planprocess Att arbeta med områdesplanering och då speciellt med omvänd planprocess kan vara ett bra sätt att förankra framtida projekt. Detta visade sig i Kärrtorpsområdet, där arbetet mottogs med stort lokalt intresse och planerna sedan kan antas på ett smidigare sätt. Det arbete som bedrivs Icring Järvafältet är också ett föredömme. Motionen föreslår att följande uppdrag och förslag genomfors och inrättas efter utredning i berörda facknämnder och stadsdelsnämnder. Kommunfullmäktige föreslås i enlighet med ovanstående anfört besluta 1. Att inrätta en kommunal Planombudsman 2. Att avsätta större resurser i kommande budget för bättre hantering av plansamråd. 3. Att formalisera hur samrådsmöten ska utformas och hållas. 4. Att beslut om marlcanvisningar mycket snabbt och kontinuerligt kommuniceras till stadsdelsnämnder och till alla berörda faclcnämnder. 5. Se till att ansvariga politiker kan närvara vid samrådsmöten för större eller viktiga planärenden. 6. Att Stadsdelsförvaltningars och stadsdelsnämnders remissvar för planer alltid inväntas och redovisas. 7. Att faclcförvaltningars och nämnders remissvar för planer alltid inväntas och redovisas. 8. Att Stadsdelsförvaltningars och stadsdelsnämnders remissvar ges en tyngre effekt i kommande behandling av planen. T.ex. Beslut från en enig stadsdelsnämnd ska inte kunna "köras över". 9. Att återinföra programsamråd i alla planärenden av vikt och i alla ärenden där det finns ett större allmänt intresse samt var gång en exploatering ianspråktar tidigare oexploaterad mark. 10. Att öka antalet detaljplaner som förs till KF för antagande. Förslag att dubblera nuvarande antalet. 11. Att införa omvänd planprocess i alla områden där det är relevant i Stocldiolm. (Fokusområden är givetvis sådana) 12. Att införa områdesvis planering. 13. Att öppna stadsbyggnadsnämndens möte för allmänheten i alla delar utom den del av sammanträdet som innebär myndighetsutövning 14. Att återföra enkla planer för beslut till stadsdelsnämnderna Cecilia Obermuller Miljöpartiet de Gröna Stocldiolm, 2010-10-14 • Bilaga 1 Insända åsikter från medborgare i staden, kring samrådsprocessen, några axplock; 1) "Sarnrådsmötet var inget forum för utbyte av åsikter och tankar utan ett forum för presentation." 2) "Leker simcity med människors verklighet" 3) "Stocldiolms översiktsplan är på utställning fram till den 21 september. Hur många Stockholmare vet om det?" 4) "Efter en genomgång av Sbk Tjänsteutlåtandet DNR xxxx förstår vi att Sbk fortfarande anser att medborgardialogen har varit god. Vi anser tvärtom att det som varit väsentligt att föra dialog om, ej getts något utrymme. Tjänstemännen saknar politikernas uppdrag att föra dialog om politiska beslut. Ansvariga politiker har ej deltagit i samrådsmöten. Därför har ingen dialog kunnat foras. Samrådet har skett helt utan möjlighet för medborgarna att påverka det politiska beslutet om bebyggelse på xxxx.... Ovanstående typer av brister betraktar vi som felaktig tollcning av PBL kap 5 § 20 och 21 som beslcriver samrådsförfarandet. Det leder dessutom till avsaknad av tillit till förtroendevalda politiker." 5) VARFÖR LYSSNAR INGEN PÅ OSS? HAR DET GÅTT PRESTIGE I ÄRENDET? 6) "Den xx sept 20xx fick jag ett mail där du avslutningsvis poängterade att våra synpunkter angående xxxx skulle ha stor betydelse för hur SBN ställer sig till förslaget Min bestörtning blir då så mycket större när jag läser handläggarens sammanställning av våra synpunkter. Att på detta nonchalanta sätt behandla våra skrivelser känns förnedrande och är definitivt inte synonymt med en demokratisk process. I mitt fall konstateras helt kort att jag har haft synpunkter på behovet av bostäder, förskolor och parker, men inte ett ord nämns om vilka synpunlcter jag framfört på förslagets utformning och de slutsatser jag dragit av mitt resonemang. Skall ett så viktigt beslut grunda sig på så knapphändig information från allmänheten? Hur skall mina och många andras synpunkter kunna påverka beslutet när de inte ens får plats i utställningsutlåtandet? Här har gjorts ett urval, som jag inte kan acceptera. Slutprodukten från SBK är undermålig! Det enda rätta är att skriva om utställningsutlåtandet och låta medborgarna få göra sina röster hörda! Dessutom hade handläggaren undanlåtit att lägga ut handlingen på nätet, detta blev inte gjort förrän en av mina grannar påpekade detsamma.