Din position: Hem > Stockholms stad > Älvsjö stadsdelsnämnd > Sammanträde 2007-02-27
Vice ordföranden Majvi Andersson (s) utsågs att tillsammans med ordföranden Karl Bern (fp) justera dagens protokoll vilket skall ske
denna dag.
Anmäldes att protokoll 2007-02-25 justerats den 21 februari.
1. Stadsdelsnämnden beslutar om genomförande av om- och tillbygg-
nad av förskolan i Ur och Skur Mullegården, Långsjövägen 33, i
enlighet med detta utlåtande.
2. Stadsdelsnämnden hemställer hos kommunstyrelsens ekonomiut-
skott om genomförande.
Ärendet
För att tillmötesgå behovet av förskoleplatser i södra Älvsjö och i enlighet med tidigare genomförandebeslut föreslår förvaltningen att Älvsjö stadsdelsnämnd beslutar om genomförande av en utbyggnad av Mullegårdens förskola. Kostnaderna för projektet har efter omprojektering med nya krav på lokal- och systemlösningar ökat från 8,9 mkr
(kalkyl 2003) till 16,6 mnkr, varför ett nytt genomförandebeslut måste tas av stadsdelsnämnden och i kommunstyrelsens ekonomiutskott. Årshyran beräknas till 1 872 tkr jämfört med 1 512 tkr (enligt hyreskalkyl 2003). I hyreskalkylen från 2003 ingick en kontantfinansiering med 1,2 mnkr och kortare avskrivningstider, varför en jämförelse mellan hyresnivåerna är svår att göra.
Stadsdelsförvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande daterat den 16 januari 2007. Dnr 062-2007-402.
Beslutsgång
Nämnden ställde sig bakom förvaltningens förslag.
Stadsdelsnämnden överlämnar detta tjänsteutlåtande som svar på kommunstyrelsens remiss.
Kommunstyrelsen har begärt yttrande över stadsledningskontorets förslag till policies för upphandling och konkurrensutsättning. Förslaget har varit ute på remiss men i och med ny majoritet i Stockholms stad har förändringar gjort i förslag, som i korthet innebär, att allt som inte är myndighetsutövning eller strategisk ledningsfunktion ska upphandlas i konkurrens eller erbjudas brukarna genom valfrihetssystem. En viktig del i det nya förslaget är att förvalta avtalen, följa upp dem och ha en aktiv kontroll över upphandlad verksamhet. Det ska så långt möjligt förenklas för små företag att delta i stadens upphandlingar. Kommunfullmäktiges uppdrag till nämnder och bolagsstyrelser att i alla upphandlingar tillämpa särskilda kontraktsvillkor föreslås bli återkallat. En ny antidiskrimineringsklausul ska utarbetas av stadsledningskontoret. Förvaltningen lämnar i sitt förslag till yttrande vissa synpunkter och föreslår att nämnden tillstyrker förslaget till policies för upphandling och konkurrensutsättning.
Stadsdelsförvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande daterat den 19 februari 2007. Dnr 399-2006-099.
Förslag till beslut
Ordföranden Karl Bern (fp) föreslog att nämnden skulle ställa sig bakom förvaltningens förslag.
Vice ordföranden Majvi Andersson m fl (s) lade fram ett förslag till beslut och föreslog att nämnden skulle ställa sig bakom det.
Ledamoten Maj-Len Eklund (v) lade fram ett förslag till beslut och föreslog att nämnden skulle ställa sig bakom det.
Ledamoten Kenneth Rönnquist (mp) lade fram ytterligare ett förslag till beslut och föreslog att nämnden skulle ställa sig bakom det.
Ordföranden ställde förslagen mot varandra och fann att nämnden beslutat enligt förvaltningens förslag.
Reservation
Ledamoten Majvi Andersson m fl (s) reserverade sig mot beslutet med hänvisning till eget förslag.
1. Stadsdelsnämnd beslutar att avstyrka föreslagna policys för upphandling och konkurrensutsättning samt
2. anför därutöver följande.
Upphandling är i första hand lämpligt för de verksamheter där staden saknar eller inte bör ha viss specialkompetens. Det yttersta ansvaret för verksamheten finns kvar hos den upphandlande nämnden eller bolaget vilket ställer särskilda krav på avtalsskrivande och fortlöpande uppföljning av den upphandlade verksamheten. Det vägledande vid konkurrensutsättning av verksamhet måste alltid vara medborgarperspektivet.
Den föreslagna konkurrenspolicyn syftar till att genomföra majoritetens beslut att allt som inte är myndighetsutövning och strategiska ledningsfunktioner, ska upphandlas i konkurrens eller erbjudas brukarna genom valfrihetssystem. Det föreslås att varje nämnd ska upprätta en plan för upphandling och konkurrens. Detta visar på att de borgerliga partiernas upphandlingsiver inte känner några gränser.
Kortsiktigt kan till synes en konkurrensutsatt upphandling leda till sänkta kostnader men det behöver inte alls göra det. Varje upphandling är också förknippad med en transaktionskostnad och omorganiseringskostnad. Samtidigt finns flera nackdelar med att lägga ut verksamheter i privata intressenters händer, bland annat blir ofta konsekvensen lägre kontinuitet, mindre synergieffekter samt lägre grad av demokratisk styrning och öppenhet. Om personalen inte i hög grad vill gå över i de nya företagen tillkommer också stora övertalighetskostnader.
Upphandling inom vård och omsorg är dessutom förknippade med särskilda risker. När vinstmaximeringen går för långt blir människor inte sällan lidande. Det privata alternativet får inte bli ett ideologiskt viktigare alternativ än mångfalden och den därigenom möjliggjorda verkliga valfriheten. För att undvika risken att hamna i i en situation med privata monopol är det viktigt att även egenregienheter kan vara med och lägga anbud vid varje upphandling.
Det saknas reella erfarenheter av vilka konsekvenser det kan få för enskilda människor – och samhället – när allt som medborgarna behöver av social omsorg och stöd inom alla verksamhetsområden, ska erbjudas på en öppen marknad mellan olika, sinsemellan konkurrerande, vinstdrivande företag. Därför är det angeläget att gå varsamt fram och att värna om det kommunala alternativet.
Den borgerliga majoriteten anser att stadens nämnder ska arbeta aktivt med att stimulera och uppmuntra medarbetare som vill avknoppa delar av stadens verksamhet, för att öka valfriheten. Vi vänder oss starkt emot detta. Genom att staden avknoppar verksamhet frånsäger man sig sitt arbetsgivaransvar och förlorar också stora möjligheter till insyn och styrning av verksamheten.
Den nya majoritetens syn på valfrihet tycks enbart bestå i att hetsa fram så många aktörer som möjligt inom de kommunala verksamheterna. Men i många andra borgerliga kommuner ser vi att det ofta leder till motsatt effekt. Till slut finns det till exempel bara en kommunal förskola kvar och resten drivs i enskild regi. Vilken valfrihet är det för föräldrar som vill ha sina barn i en kommunal förskola? Vi är rädda att även Stockholm går en sådan utveckling till mötes.
Den borgerliga majoritetens ansträngningar att upphandla och konkurrensutsätta all verksamhet kommer för mycket lång framtid undergräva den enskilde individens valfrihet. I Älvsjö stadsdel har vi sett effekterna av att lägga ut all öppen hemtjänst på entreprenad, vilket skedde under den förgående borgerliga mandatperioden. Vid majoritetsskiftet 2002 gick det inte av ekonomiska skäl att återuppbygga verksamheten i kommunal regi, ens i liten skala. Det innebär att när någon äldre önskar öppen hemtjänst i kommunal regi tvingas stadsdelen köpa den från en annan stadsdel. Om allt fler stadsdelar knoppar av, upphandlar och konkurrensutsätter all verksamhet försvinner möjligheten att välja ett kommunalt alternativ. Valfriheten blir kringskuren och beskärd.
Vi oroas också av tanken på utmaningsrätt. Vilka kostnader medför inte det för staden om vem som helst – medarbetare, enskilda eller företag – har rätt att kräva att viss verksamhet ska upphandlas, och nämnderna är skyldiga att pröva detta önskemål?
Vi vill istället lyfta fram att nämnder och bolagsstyrelser ska ha möjlighet att återta verksamheten i kommunal regi när avtalen löper ut om man finner det bättre ur kvalitets- och kostnadssynpunkt. I detta ligger att nämnderna i hög utsträckning själva har att avgöra om upphandling ska ske eller inte.
Vi vill också understryka hur viktig utförarnas kontinuitet är för brukarna av vård-, omsorgs- och skoltjänster. Upprepade byten av leverantörer, eller medarbetare hos denne, äventyrar kontinuiteten inom verksamheten och undergräver brukarnas valfrihet.
Redan idag är det så att det finns ett stort behov av utbildning inte minst inom äldreomsorgen. Det finns all anledning att känna oro för om en entreprenör som är osäker på om han/hon ska slås ut vid nästa upphandling, finner det mödan värt att nagga på sin vinst genom att alltid anställa fullt utbildad personal och satsa på olika typer av kompetensutvecklig och/eller erbjuda sin personal adekvat vidareutbildning.
Vi anser att upphandlingspolicyn ska reglera miljökrav vid upphandling och innehålla krav på anti-diskriminering och social hänsyn. Vi anser att detta är oerhört viktiga områden som nämns alldeles för lite i förslaget till upphandlingspolicy.
Syftet med såväl upphandlad som icke-upphandlad verksamhet som staden har ansvar för, är givetvis att stadens invånare ska få bästa möjliga service och kvalitet till förhållandevis lägsta möjliga kostnad. Det är dock inte acceptabelt att kostnaderna hålls nere genom att brukarna tvingas acceptera en lägre nivå på vare sig service eller kvalitet. Och självklart är det inte en acceptabel effekt att kostnaderna hålls nere genom att personalens arbets- och anställningsförhållanden i entreprenaden oftast är avsevärt sämre än de som erbjuds stadens anställda. Upphandlingar ska sträva efter att garantera konkurrens på lika villkor.
När ett oseriöst företag lägger ett lågt vinnande anbud på en nivå som det långsiktigt inte är möjligt att konkurrera med om leverantören betalar för branschen skäliga löner, skatter och avgifter och tar ut en normal vinst, slås de seriösa företagen ut eller till och med upplever sig tvingade börja fuska de också. Varje år förlorar det offentliga stora inkomster på grund av skattefusk. Kampen mot svartarbete är en uppgift som angår alla, även kommunen som upphandlare. Stockholms stad upphandlar redan nu varje år varor och tjänster för cirka 10 miljarder kronor. Hur dessa skattemedel används har en avgörande betydelse varför det offentliga som aktör i detta avseende kan påverka marknaden i positiv bemärkelse för att förbättra förhållandena i samhället.
Staden kan ta sitt ansvar för personalens anställningsförhållanden hos leverantörer genom att ställa krav i samband med upphandlingar. För att passa den svenska arbetsmarknaden anser vi att dessa krav bör ställas med utgångspunkt i kollektivavtalen, lämpligen enligt den så kallade ”Vita jobb- modell” som har prövats framgångsrikt av staden.
2004 genomfördes en undersökning som visade att personal som återgått i kommunal tjänst och jämför med hur de hade det i enskild verksamhet, är i huvudsak mer nöjda med allt i den kommunala verksamhet de återgått till. Särskilt gäller det arbetsmiljön, anställningstryggheten och möjligheten till vidareutbildning. Det är därför viktigt att det i den nya policyn redogörs för hur staden i samband med övergång till annan driftsform kan säkerställa att medarbetarnas situation inte försämras. Det är också viktigt att det finns en reell meddelarfrihet även i de verksamheter som bedrivs på entreprenad.
2005 fattade kommunfullmäktige beslut om att samtliga verksamheter skall tillämpa en antidiskrimineringsklausul vid upphandlingar av varor och tjänster. En sådan klausul ger staden rätt att häva avtal med entreprenörer som bryter mot gällande diskrimineringslagstiftning. Syftet är att markera att diskriminering inte accepteras och att säkerställa att skattemedel inte kommer företag och andra organisationer till del om de bryter mot diskrimineringslagstiftningen. Avsikten är att förmå leverantörer att vidta åtgärder för att förebygga och motverka diskriminering. Som ett led i stadens anti-diskrimineringsarbete anser vi att det är oerhört värdefullt att skyldigheten att tillämpa anti-diskrimineringsklausulen finns kvar.
Vi har naturligtvis ett ansvar för att se till att skattepengar används effektivt, men också för att se till att fattiga och mindre bemedlade människor i andra länder inte exploateras och utnyttjas i vårt namn. Rättvisemärkt/Fairtrade är en etisk märkning som garanterar konsumenten att de mänskliga rättigheterna har varit i fokus under varans framtagning. Kriterierna för Rättvisemärkt utgår från de grundläggande ILO konventionerna som i sin tur stärker FN s konvention om de mänskliga rättigheterna. Rättvisemärkt bidrar till att arbetare och odlare får skäligt betalt för det arbete de utför, att barnarbete motverkas, att organisationsrätten främjas, att diskriminering på grund av kön, tro eller hudfärg motverkas samt att ekologiskt odlande uppmuntras. Vi anser att möjligheten att ställa krav på rättvisemärkning bör undersökas i den nya upphandlingspolicyn.Vi anser också att staden ska fortsätta det viktiga arbetet med att ställa miljökrav vid upphandlingar. Miljökraven som ställs ska syfta till att uppnå kraven i stadens miljöprogram.
Genom att ställa miljökrav och sociala krav vid stadens upphandlingar kan stadens upphandlingar bli ett kraftfullt redskap för att driva på mot ekologisk hållbarhet och en socialt rättvis utveckling. De nya policys som borgerligheten nu presenterar visar på en klar ambitionsminskning jämfört med den politik som drevs under den förra mandatperioden, både vad gäller sociala krav och miljöhänsyn.
Ledamoten Maj-Len Eklund (v) reserverade sig mot beslutet med
hänvisning till eget förslag.
Stadens verksamheter ska ge våra medborgare bästa möjliga service, kvalitet och inflytande till lägsta möjliga kostnad och miljöpåverkan samt ta hänsyn till ILO:s konventioner om föreningsfrihet, tvångsarbete, diskriminering och barnarbete. Självfallet ska lagstiftningen och kommunfullmäktiges övergripande mål styra både verksamhet som drivs i egen regi och upphandlad verksamhet.
Under vår majoritet de senaste fyra åren var vänsterpartiet restriktivt inställd till konkurrensutsättning eftersom vi ville bygga vår nya policy på utvärderingarna av den tidigare borgerliga majoritetens privatiseringspolitik. Utvärderingarna visade att konkurrensutsättningen medfört lägre kvalitet och sämre situation för medarbetarna samtidigt som verksamheten inte blivit billigare. Mycket oroande belägg gavs för att brukarna upplevt kvaliteten som markant sämre i privat regi. Medarbetare som återgått i kommunal tjänst var i huvudsak mer nöjda med allt som de återvänt till, särskilt arbetsmiljön, anställningstryggheten och kompetensutvecklingen. Effekterna på demokratin blev tyvärr inte ordentligt utredda, varför vi noga måste bevaka demokratiförlusterna när majoriteten driver igenom sina omfattande planer på privatiseringar.
Kontinuitet är en grundläggande förutsättning för kvalitet inom socialtjänst, äldreomsorg, stöd och service till personer med funktionsnedsättningar samt inom förskola och skola. Upprepade byten av leverantörer eller medarbetare hos leverantörerna bryter kontinuiteten, vilket alltid drabbar brukarna. Utvärderingarna av den borgerliga privatiseringspolitiken visade att det var vanligt att byta leverantör inom äldreomsorgen, att inte många tidigare leverantörer fick nytt förtroende och att leverantörer valt att inte återkomma med anbud.
Utvärderingarna visade också att anbuden minskade vilket berodde på att konkurrensen minskat i många branscher. Under vår tidigare majoritet valde många nämnder att ta tillbaka verksamheter i egen regi, vilket varit positivt för brukarna och medarbetarna. Vi befarar att i det borgerliga Stockholm blir stadens verksamheter utlämnade till fåtaliga anbud från privata monopol. I de fall mindre företag vinner en upphandling finns risker att de senare köps upp av de stora företagen, vilket är en utveckling som vi har sett inom äldreomsorgen.
Konkurrensutsättningen gynnar inte medborgarnas behov, intressen och möjligheter som majoriteten påstår. Tvärtom minskar insynen i äldreomsorgen och skolan om de drivs av aktiebolag, där medarbetarna inte har rätt till meddelarskydd som i kommunen. Lex Sarah är bra men räcker inte till för att garantera att missförhållanden i privat äldreomsorg ska komma till allmänhetens kännedom. När ekonomiska värden i allt högre grad får styra vår kommunala verksamhet istället för behoven blir medborgaren kunder på en marknad, men med mycket olika förutsättningar att ”välja” och ”köpa” sin service. Vi vill istället att de demokratiska värdena ska styra i mycket högre grad än idag, vilket också innebär att medborgaren bemöts som de rättmätiga ägare de är av stadens gemensamma verksamheter.
När vi erkänner medborgaren som ägare erkänner vi samtidigt att hon har rätt att ställa krav på hela skolsystemet och inte bara det egna barnets skolgång. När de borgerliga partierna ändrar relationerna och gör medborgaren till en kund reduceras skolan till en privatsak, när det i själva verket är avgörande för hela samhällets utveckling att alla barn får en bra skola oavsett var de bor i staden. Istället blir det familjens ekonomiska och kulturella kapital som avgör skolgången och därmed i stor utsträckning barnens framtida möjligheter i livet.
Vi avvisar den borgerliga majoritetens förslag till upphandlingspolicy som är tunt både ur ett miljöperspektiv och ur ett hållbarhetsperspektiv.
Där vår förra majoritet ansåg att hänsyn skulle tas till hur upphandlingen kan bidra till ett ekologiskt och socialt samhälle konstaterar den borgerliga majoriteten enbart att ”det är möjligt för staden att ställa krav på miljöhänsyn vid upphandlingar…”. Där vi ställer krav på sociala och mänskliga rättigheter lyser nu dessa ambitioner med sin frånvaro i den borgerliga skrivningen.
Vår förra majoritet ansåg miljömässiga och sociala faktorer så viktiga att de på kort sikt även kunde få medföra ökade kostnader, eftersom vi vill ta ansvar för nu levande och framtida generationer. Den borgerliga majoriteten menar att miljöhänsyn i upphandlingen inte får leda till att enbart ett fåtal stora entreprenörer får delta. Staden ska därför ställa mindre krav och på så sätt minska byråkratin. Men mindre krav betyder också mindre ansvar, mindre miljöhänsyn och mindre socialt ansvarstagande. Det kan inte vänsterpartiet acceptera.
Vi tillstyrker i huvudsak stadsledningskontorets ursprungliga förslag till upphandlingspolicy med hänsyn tagen till följande synpunkter från vänsterpartiet.
Vi ser den offentliga upphandlingen som en hävstång för att driva på ny, hållbar teknologi och på så sätt gynna ansvarstagande företag. Genom miljömässiga och sociala hänsyn kan staden bidra till att skapa en hållbar utveckling, inte bara i Sverige utan också internationellt genom rättvis och miljöanpassad handel. Den borgerliga majoritetens nya policy visar att de inte har dessa ambitioner.
Sociala krav som att det ska finnas rättvisemärkta produkter eller liknande i ett upphandlat sortiment är fullt möjliga att driva för staden. Staden kan också kräva att avtal kan hävas eller sanktion beslutas i de fall där leverantören eller underleverantörer bryter mot ILO:s grundläggande konventioner. Det innebär också att staden måste ha en beredskap för hur varuförsörjningen kan klaras om staden blir avtalslös samt kunna avtala med ny leverantör som klarar kraven. Den kritiska punkten när sociala krav och avtalsvillkor tillämpas är uppföljningsarbetet, där staden dels behöver avsätta tillräckliga resurser och dels ta fram anvisningar som stöd i arbetet.
Ett aktuellt exempel på sociala krav är det försök som pågått sedan hösten 2005 med att ställa sociala krav om anställningsvillkor och arbetsmiljö i upphandlingar (enligt beslut i kommunstyrelsen den 26 oktober 2005). Syftet med kraven på anställningsvillkor och arbetsmiljö är att säkerställa en trygg arbetsmiljö och rimliga arbetsvillkor för personal i företag som arbetar på uppdrag av staden. Erfarenheterna redovisas i ärendet dnr 125-2422/2006.
En upphandling kräver mycket stora byråkratiska insatser i arbetet med förfrågningsunderlag och bedömning av anbud samt innebär risker för störningar i verksamheten och stora ekonomiska risker i samband med juridiska processer vid överklaganden. Staden måste därför som ”lärande” organisation alltid utvärdera ekonomiska konsekvenser av upphandlingar, inklusive alla kostnader för administration, juridiska tvister, konsulter samt omstrukturering. Med en objektiv utvärdering står det klart att dessa resurser gör bättre nytta om de används till att utveckla kvaliteten i befintliga verksamheter istället för att göra sig av med dem.
Vi avvisar starkt den borgerliga majoritetens förslag till konkurrenspolicy, eftersom den syftar till att ersätta demokrativärdena med ett krasst marknadstänkande och sälja ut så mycket som möjligt av stadens verksamheter.
Ingen verksamhet är fredad i det borgerliga Stockholm och särskilt allvarligt ser vi på att konkurrensutsätta och därmed försämra tryggheten inom boenden för gamla, dementa och medborgare med funktionsnedsättningar av olika slag.
Konkurrensutsättningen har blivit ett helgonförklarat verktyg under sken av att öka valfriheten, effektiviteten, kvalitetsutvecklingen och kostnadseffektiviteten. De borgerliga partierna har därmed inte lärt sig något av de utvärderingar som staden gjorde av deras tidigare privatiseringspolitik.
Tyvärr kommer Stockholmarna att bli utsatta för ännu ett gigantiskt och skrämmande systemskifte under kommande fyra år. Vem som helst ska kunna utmana den kommunala verksamheten och staden ska vara skyldig att seriöst utreda varje sådan utmaning. Tala om att skapa ny byråkrati och slösa på resurser istället för att använda dem så att de direkt kommer medborgaren till del i exempelvis äldreomsorgen. I själva verket innebär den borgerliga konkurrenspolicyn att skattepengar går till vinster i privata företag under täckmantel av att det skulle öka valfriheten.
Vår valfrihetsreform är däremot reell och innebär att medborgarna får behålla kontinuiteten och får större möjlighet att välja innehåll i omsorgen, hur den ska utföras och när den ska utföras. Ett exempel är de nya riktlinjer för äldreomsorgen som de borgerliga partierna har stoppat i kommunfullmäktige.
Vi tillstyrker i huvudsak stadsledningskontorets ursprungliga förslag till konkurrenspolicy med hänsyn tagen till följande synpunkter från vänsterpartiet.
Namnet byts till policy för kvalitet, utveckling och medborgarinflytande för att markera att konkurrensutsättning inte är ett mirakelverktyg utan bara lämpligt i vissa fall. Ett ökat inflytande för medborgare, brukare och medarbetare, samverkan och metodutveckling byggd på resultat från forskning och beprövad erfarenhet är mycket viktigare för kvalitetsutveckling än konkurrensutsättning.
Stadens verksamheter ska ge våra medborgare bästa möjliga service, kvalitet och inflytande till lägsta möjliga kostnad och miljöpåverkan samt ta hänsyn till ILO:s grundläggande konventioner. Lagstiftningen och kommunfullmäktiges övergripande mål ska självklart styra även upphandlad verksamhet. Konkurrensutsättning kan vara lämplig för verksamhet där staden inte behöver ha specialkompetens, men måste prövas i varje enskilt fall. Någon plan för konkurrensutsättning behöver därför inte antas i staden.
Samverkan mellan staden och ideella föreningar eller brukarkooperativ kan vara positiv när det ger verksamheten ett mervärde. När entreprenader ger få eller inga fördelar rekommenderas nämnderna att ta tillbaka verksamheten i egen regi. Den offentliga verksamheten är tryggast för medborgarna men behöver självklart utvecklas för att svara upp mot de höga krav på kvalitet som vänsterpartiet vill ställa på verksamheten.
Utmaningsrätt eller avknoppning ska inte förekomma inom stadens verksamheter, eftersom vi av demokrati- och kvalitetsskäl vill satsa på att utveckla verksamheten istället för att avveckla den. Mot bakgrund av de utvärderingar som gjorts finns tungt vägande skäl att vara ytterst restriktiv till konkurrensutsättning av grundläggande verksamheter, exempelvis inom pedagogiska verksamheter, socialtjänsten, stöd och service till personer med funktionsnedsättningar, äldreomsorgen samt grundläggande infrastruktur som vatten, energi och bostäder.
Ledamoten Kenneth Rönnquist (mp) reserverade sig mot nämndens beslut med hänvisning till eget förslag.
1. Stadsdelsnämnden beslutar att avstyrka förvaltningens utlåtande
samt
Förslaget till policy för upphandling och konkurrensutsättning underminerar Stockholms stads möjlighet att beakta att staden genom sin upphandling bidrar till utvecklingen mot ett ekologiskt och socialt hållbart samhälle. Hela förslaget är otydligt och visar på många punkter rent motsägelsefulla skrivningar.
Den borgerliga majoriteten vill avskaffa antidiskrimineringsklausulerna utan att ens ha utvärderat deras effektivitet. Borgarrådet säger å ena sidan att diskriminering aldrig får förekomma – men väljer å andra sidan att hävda att kravet på affärsmässighet inte kan kombineras med efterlevnad av antidiskrimineringsklausulen. Men när blev det affärsmässigt att diskriminera med skattebetalarnas pengar? Istället för att avskaffa antidiskrimineringsklausulerna, med hänvisning till att efterlevnaden inte går att följa upp, borde betydande resurser avsättas för att kontrollera avtalsuppföljningen. Utvärdering av antidiskrimineringsklausulerna kan vid denna tidpunkt dessutom inte förväntas vara utförlig då klausulerna inte har varit i bruk mer än i knappt ett år.
Den borgerliga majoriteten vill eliminera i princip möjligheten att ställa sociala och miljömässiga krav i upphandlingar. Den tidigare möjligheten för staden att kräva att risken för att mänskliga rättigheter åsidosätts av stadens leverantörer är borta, liksom kravet att leverantören inte åsidosätter de regler som gäller för svensk arbetsmarknad när det gäller lönenivåer, arbetstidsregler och antidiskriminering. Man hänvisar till att det är ”svårt att tänka sig ett socialt krav som har en direkt påverkan på kvaliteten på varan som köps”. Vi hävdar å andra sidan att ett företag som inte tar hänsyn till mänskliga rättigheter inte heller kan frammana potentialen hos sina medarbetare att leverera en vara eller en tjänst med högsta möjliga kvalité.
Den borgerliga majoriteten hävdar att det inte är tillåtet att kräva en viss märkning, till exempel rättvisemärkning, på en vara. Det finns dock inga hinder för att man kan ställa krav på att det i sortimentet finns varor som är rättvisemärkta eller bevisligen framtagna under motsvarande förhållanden. Här gäller också att avtal kan hävas eller annan sanktion utkrävas av leverantör eller underleverantör som bryter mot ILO:s grundläggande konventioner föreningsfrihet, tvångsarbete, diskriminering och barnarbete.
Vi tycker att det är farligt att avknoppningar sker på ideologisk grund utan att sakliga förutsättningar ligger bakom. Ett exempel är den framtvingade avknoppningen av stuveriverksamheten inom Stockholms Hamnar AB. Där är personalens majoritet starkt emot avknoppningen. Detta är lika motbjudande som tvångssocialisering av privata verksamheter.
All omsorg ska kvalitetssäkras. Krav ska kunna ställas på att företag ska ha skattesedel, inte anlitar illegal arbetskraft och för övrigt motsvarar de villkor som kollektivavtal ställer, t ex rätt till meddelarfrihet för offentlig service i privat regi.
Det ska vara lika lätt för småföretag som för stora företag att delta i upphandlingsförfarandet. För att säkerställa detta krävs att tillräckliga resurser finns för upphandling. Det är viktigt att man kontinuerligt följer upp och gör insatser för att underlätta för småföretagen. Ett sådant exempel är att Miljöcentrum för företag får kommunala medel för att fortsätta sin miljödiplomering av småföretag. Ett annat sätt är att höja nivån för direktupphandlingar. Det är av största vikt att processen för småföretag förenklas men att man för den skull inte ger avkall på sociala och miljömässiga hänsyn.
Stadsdelsnämnden lägger protokollet till handlingarna.
Förvaltningsgruppens protokoll 2007-02-22 anmäldes och lades till handlingarna.