Din position: Hem > Stockholms stad > Utbildningsnämnden > Sammanträde 2011-03-17
Beslut
Ordförande Lotta Edholm (FP) och vice ordförande Jan Valeskog (S) utsågs att justera protokollet från dagens sammanträde, vilket ska ske senast 2011-03-30.
__________
Anmälan av protokoll från nämndens sammanträde 2011-02-17 som blivit vederbörligen justerat, godkänns.
Anmälan av protokoll från sammanträdet med utbildningsförvaltningens förvaltningsgrupp, FVG, 2011-02-25 och 2011-03-08 som blivit vederbörligen justerade, godkänns.
Anmäldes beslut från kommunfullmäktige och kommunstyrelsen inom nämndens verksamhetsområde enligt bilaga 1 till denna paragraf.
Anmälan lades till handlingarna.
Utbildningsförvaltningen har sammanställt en förteckning över månadsrapporter, delegationsbeslut samt till förvaltningen inkomna skrivelser till och med den 24 februari 2011.
Särskilt uttalande
Per Olsson (MP) anmälde ett särskilt uttalande från MP, vilket även Måns Almqvist (V) och Jan Valeskog m fl (S) anslöt sig till.
Utbildningsnämnden har fått dokumentet ”Tillsyn av förskolor och skolor – årsrapport 2010” till handlingarna från Miljöförvaltningen. Miljöförvaltningen ansvarar för tillsyn av inomhusmiljön i stadens skolor. Syftet är att eleverna och barnen inte ska utsättas för hälsorisker på grund av dålig luft eller andra risker.
Inomhusmiljön är viktig både för elevernas/barnens fysiska välmående, men också för deras utveckling och lärande. Tyvärr är det här ett område som under mycket lång tid varit eftersatt.
När avsaknaden av långsiktig planering medför att grupperna i förskolan och skolan måste utökas får det konsekvenser, inte bara för lärandemiljön och möjligheterna till trygghet eller studiero, det påverkar också luften i lokalerna.
Vi noterar i Miljöförvaltningens rapport att målsättningen för året var att 200 verksamheter skulle besökas för tillsyn, men på grund av brist på personal genomfördes endast 136 besök. Av dessa kräver 60 procent uppföljning, främst på grund av dålig ventilation och för höga halter av radon. En tredjedel av skolorna i Miljöförvaltningens register har för höga halter av radongas. Samtidigt saknas mätvärden för väldigt många skolor. Utöver det här finns det 258 tillsynsärenden som är kvar sedan förra mandatperioden.
I rapporten konstateras att det här är ett resultat som varit konstant, åtminstone sedan 2008. Staden måste ta förskolornas och skolornas inomhusmiljö på större allvar. Det gäller inte vara barn och elever utan också alla de vuxna som arbetar i skolan. En god inomhusmiljö är avgörande för att de ska lyckas med sitt uppdrag. Miljöförvaltningen och Utbildningsförvaltningen ge SISAB ett tydligt uppdrag att skyndsamt åtgärda de problem som uppvisas.
Svar på remiss från kommunstyrelsen på departementspromemoria
Ds 2011:1
Ärendet
Förvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande från 2011-02-21. Dnr 11-000/430.
I departementspromemorian Ds 2011:1föreslås att ett nytt brottsbegrepp införs i brottsbalken benämnt olovlig fotografering. Kriminaliseringen tar sikte på sådan fotografering som allvarligt kränker den enskildes integritet. Bestämmelsen föreslås omfatta den som olovligen fotograferar eller på annat sätt tar upp bild av den som befinner sig i en bostad, på en toalett, i ett omklädningsrum eller liknande, men också fotografering som oavsett plats sker på ett sådant sätt som är avsett att kränka den personliga integriteten.
Utbildningsförvaltningen ställer sig positiv till förslaget om införande av ett nytt brottsbegrepp i brottsbalken avseende olovlig fotografering. Lagförslaget bedöms bidra till en trygg skolmiljö och stärka skolornas egna ordningsregler i de fall dessa tar upp förbud att fotografera på skolområdet.
Ärendets beredning
Ärendet har beretts inom administrativa avdelningen. Samråd har skett med grundskole- respektive gymnasieavdelningen.
Förvaltningens förslag
Förvaltningen föreslår att nämnden beslutar följande:
Beslutsgång
Ordföranden yrkade bifall till förvaltningens förslag och förklarade sig finna att nämnden beslutat i enlighet med detta.
Svar på remiss från kommunstyrelsen på utbildningsdepartementets promemoria U2011/656/G
1. Utbildningsnämnden överlämnar förvaltningens tjänsteutlåtande till kommunstyrelsen som svar på remissen.
2. Beslutet justeras omedelbart.
Förvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande från 2011-02-28. Dnr 11-450/554.
Regeringen har i en promemoria beskrivit förslag till vissa ändrade bestämmelser som rör fristående skolor. Dessa är
1. möjlighet för fristående gymnasieskolor att begränsa mottagandet till vissa grupper, och
2. krav på att fristående skolor ska bevara elevlösningar på nationella prov.
Förvaltningens delar de bedömningar som regeringen anför i sin promemoria. Regeringens båda förslag till ändrade bestämmelser som rör fristående skolor är enligt förvaltningens mening i enlighet med den lagstiftning som riksdagen tidigare beslutat om och regeringens ambition att öka valfriheten och skapa lika villkor.
Ärendet har handlagts inom avdelningen för enskilt driven och fristående verksamhet.
Ledamoten Måns Almqvist (V) anmälde ett särskilt uttalande enligt nedan:
I förslaget öppnar regeringen för att fristående skolor ska kunna organisera sitt arbete för barn med särskilda behov på ett sätt som mer liknar den kommunala skolans. Med förändringen kommer det vara möjligt för de fristående skolorna att t.ex. skapa speciella enheter för elever med särskilda behov. Att med ett pennstreck bestämma att fristående skolor ska ges ett stort och nytt ansvar för dessa elever är inte något vi enkelt kan ställa oss bakom och applådera.
Om förslaget genomförs vill vi påpeka att det är av särskild vikt att regeringen tar sitt vidare ansvar för att, som utbildningsförvaltningen också påpekar, en noggrann granskning görs av den sökande huvudmannens förutsättningar och kompetens för att motta en viss grupp.
Att fristående skolor inte varit ålagda att spara elevlösningar på nationella prov är ett problem som Vänsterpartiet uppmärksammat regeringen på tidigare. Särskilt anmärkningsvärt har det varit eftersom det samtidigt pågått en debatt om huruvida vissa fristående skolor använder omotiverat höga betyg som ett konkurrensmedel på det som kommit att bli en skolmarknad. Utan tillgång till elevlösningar är det bara möjligt att jämföra resultat på nationella prov med betygen och alltså inte möjligt att kontrollera huruvida bedömningen i övrigt sker på ett likvärdigt sätt.
Det är därför mycket bra att regeringen nu slutligen tagit detta initiativ. Om regeringen nöjer sig med detta har vi emellertid inte kommit särskilt långt. Sparade elevlösningar skapar förutsättningar för att på ett mer genomarbetat sätt ta in även de fristående skolorna i kvalitetsarbetet för att säkerställa att bedömningar och betygssättning sker på ett jämförbart, transparent, likvärdigt och rättvist sätt. En sådan process vore den naturliga fortsättningen efter detta beslut. Ansvaret att säkerställa att så sker åvilar regeringen.
Svar på remiss från kommunstyrelsen på betänkandet SOU 2010:96
2. Nämnden anför därutöver följande:
Rättssäkerheten och varje elevs rätt till en korrekt betygssättning måste alltid vara utgångspunkten för diskussionen om möjligheten att överpröva betyg. Redan i dag finns möjligheter för elever i såväl grundskolan som gymnasieskolan att genom så kallad särskild prövning höja sina betyg.
Den fråga som utredningen behandlar är av något annorlunda karaktär såtillvida att den berör rätten för en elev att få ett betyg omprövat, utan att eleven genomgår särskild prövning. Grunden för detta resonemang är en misstanke om att vissa elever betygssätts felaktigt, till elevens nackdel utifrån hans eller hennes kunskaper.
De sista åren har diskussionen om betygsinflation blivit allt intensivare. En rad reformer och förändrade uppföljningsinstrument, såväl från regeringen som på lokal nivå i Stockholm, har tillkommit i syfte att minska betygsinflationen och säkerställa att eleverna i så hög grad som möjligt få betyg som motsvarar deras kunskaper. En ny betygsskala och fler nationella prov är välkomna nationella reformer.
I Stockholm har vi de senaste åren skärpt kraven på grundskolornas deltagande i nationella prov och ett särskilt Stockholmsprov i matematik ska införas. Utbildningsförvaltningen gör årligen en betygsjämförelse mellan grundskolebetyg, gymnasiebetyg samt nationella prov. Analysen ger en långsiktig och relativt tydlig bild av vilka skolor som konsekvent sätter alltför höga eller alltför låga betyg i förhållande till elevernas kunskaper.
Vi är övertygade om att dessa initiativ kommer att leda till en mer korrekt betygssättning. Samtidigt finns alltid risken att enskilda individer får betyg som inte svarar mot deras kunskaper. Ur detta perspektiv kan det vara angeläget att öppna för möjligheter till att få ett betyg omprövat av någon annan än den betygssättande läraren.
Ett införande av rätt till omprövning av betyg innebär krav på kontinuerlig information om vilka mål som ska uppnås, hur och när dessa ska mätas, systematisk dokumentation av elevens kunskapsutveckling, samt ständiga samtal om hur eleven kan nå högre. Lärare och rektorer får utökade arbetsuppgifter, vilka kommer att förläggas till den första tiden på sommarlovet. Vi menar att det är angeläget att belysa hur de negativa konsekvenserna för skolhuvudmannen, såväl ur ett ekonomiskt som organisatoriskt perspektiv, kan begränsas genom att t ex använda tiden mellan det att eleven får ta del av sitt betyg till terminsavslutningen effektivt.
Sammanfattningsvis konstaterar vi att det finns flera sakskäl att anföra såväl för som emot införande av en omprövning, t ex huruvida läraryrkets status skulle höjas eller ej av en sådan reform. Innan ett eventuellt genomförande av en sådan reform är det angeläget att ytterligare beakta de konsekvenser de skulle få.
3. Beslutet justeras omedelbart.
Förvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande från 2011-02-24. Dnr 11-401/662.
Regeringen önskar synpunkter på betänkandet rörande elevers rätt att få sina betyg omprövade, särskilt vad gäller kostnadsberäkningar och uppskattningen om antalet betyg som kan komma att bli omprövade.
Förvaltningen anser att de reformer som genomförs, t.ex. nya skollagen, lärarlegitimation och nya kursplaner och ämnesplaner, stärker lärares möjlighet att sätta rätt betyg redan från början vilket innebär att rättsäkerheten vid betygssättning. Förvaltningen anser att den modell för särskild prövning som redan finns, tillsammans med de nya kurs- och ämnesplanerna gör att denna form av omprövning blir onödig. Dessutom är den modell för omprövning, som beskrivs mycket kostsam, tidskrävande och kan leda till att undervisningen kommer att fokusera på mätbara kunskaper, som enkelt kan dokumenteras.
Ärendet har beretts inom utbildningsförvaltningens grundskoleavdelning i samarbete med gymnasieavdelningen.
Yrkanden
Ordförande Lotta Edholm (FP) framlade ett gemensamt förslag till beslut från (FP), (M), (C) och (KD) och yrkade bifall till detta.
Vice ordförande Jan Valeskog (S) framlade ett eget förslag till beslut och yrkade bifall till detta.
Ledamoten Måns Almqvist (V) framlade ett eget förslag till beslut och yrkade bifall till detta.
Ledamoten Per Olsson (MP) framlade ett eget förslag till beslut och yrkade bifall till detta.
Ordföranden ställde yrkandena mot varandra och förklarade sig finna att nämnden beslutat i enlighet med hennes yrkande.
Reservation
Jan Valeskog m fl (S) reserverade sig mot nämndens beslut till förmån för eget förslag:
Att som yttrande till kommunstyrelsen på remissen anföra följande
Den diskussion som finns kring betygen idag handlar främst om att lärare sätter för höga betyg. Det finns mycket som tyder på detta i och med att höga betyg är en konkurrensfördel för skolor på den skolmarknad som skapats. Om detta stämmer är det ett allvarligt problem eftersom betygssättning är myndighetsutövning som kan få stora effekter för unga människors möjlighet att göra olika livsval. Det är därför viktigt att göra en ordentlig utvärdering i frågan om betygsinflation och i förekommande fall sätta in kraftiga åtgärder för att korrigera detta. Det är dock ett problem som inte står i motsättning till att det förekommer att elever på godtyckliga grunder får för låga betyg i ett eller flera ämnen.
Ibland blir människor orättvist bedömda, ibland fattas beslut på osakliga grunder. Det händer när kommuner fattar beslut, det händer inom arbetslivet, och det händer inom skolan. Betygen är det som avgör vilket gymnasieprogram elever kommer in på och är det vanligaste sättet att avgöra vem som ska komma in på en högskoleutbildning. Då är det självklart att man inte ska vara utelämnad och i praktiken rättslös om man har blivit bedömd på ett osakligt sätt. I de allra flesta fall sätts rättvisa betyg, men det finns undantag när betyg sätts på osakliga grunder. I de fallen ska man kunna få sitt betyg omprövat.Betygen har blivit viktigare i och med att det krävs godkänt i fler betyg för att bli behörig till gymnasiet samt att regeringen tagit bort möjligheten att läsa upp betyg på komvux. Därför har det nu blivit än viktigare att betygen är så korrekta som möjligt från början. För att säkerställa att ingen elev får sina framtidsplaner raserade på grund av godtyckliga betyg är det viktigt att det finns möjligheter för elever att få sina betyg omprövade.
Betygssättning är myndighetsutövning och i flera år framöver kommer vi fortsatta att ha obehöriga lärare som sätter betyg, vilket än mer styrker nödvändigheten av att elever måste kunna få ett felaktigt betyg omprövat.
Detta måste självklart ske på ett klokt sätt. Regeringen bör gå vidare med att ta fram ett förslag som inte skapar en orimlig arbetssituation för skolorna, t.ex. måste tidsfristen för omprövningen anpassas i enlighet med lärarnas arbetstidsavtal som anger att de ej har arbetstid under sommaren. På samma sätt bör en behörig lärares bedömning väga tungt vid omprövningen.
Förvaltningen anser det som troligt att ett stort antal elever kommer att begära omprövning av sina betyg. Vi ser dock inte detta som ett argument emot en rätt till omprövning, tvärt om. Ifall många elever upplever att betygen sätts godtyckligt är det mycket viktigt att få rutiner för hur lärare motiverar satta betyg för eleverna. Det kommer förmodligen innebära en kostnadsökning när lärarna måste upprätthålla en mer omfattande dokumentation, men vi tror att det också är något som gagnar elevernas utveckling och kunskaper. Även i de fall elever inte skulle ha rätt att ompröva sina betyg bör rimligtvis den som sätter betygen ha tydliga underlag för betygssättningen. Rättssäkerheten motiverar vissa ökade kostnader i detta system. Man bör också lyssna till lärarfacken och skolledare för att ta till sig de idéer som finns kring hur man kan utforma omprövningen för att den ska bli så smidig och effektiv som möjligt.
Måns Almqvist (V) reserverade sig mot nämndens beslut till förmån för eget förslag:
att bifoga förvaltningens tjänsteutlåtande som ett underlag med eempel på några av de praktiska och ekonomiska svårigheter som behöver lösas innan reformen kan införas i svensk skola, samt
att vidare anföra följande
Rätten att kunna få sina betyg omprövade är ett principiellt viktigt förslag. Detta mot bakgrund av att betyg är myndighetsbeslut och något som starkt påverkar elevers framtida möjligheter till såväl fortsatta studier som yrkesval. Ett flertal granskningar har visat att det nuvarande betygssystemet inte är likvärdigt. Betygssättningen skiljer sig inom och mellan skolor och kommuner. Förslaget ligger därför i linje med en mer allmän skolpolitisk strävan att göra betygssättningen mer strukturerad, likvärdig, objektiv och transparent. Men man måste förstå att det inte går att bygga några perfekta system, oavsett antal reformer. Precis som övriga myndighetsbeslut uppstår ibland direkta fel. Så länge vi har det betygssystem vi har borde därför en möjlighet till överklagande vara en självklarhet.
Ett genomförande är dock ingen enkel sak och det förslag utredaren kommit fram till behöver utvecklas vidare på ett antal punkter. Detta är dock knappast någon omöjlighet vilket visas av fungerande modeller för prövning i andra länder, exempelvis Finland. Ett exempel på en rimlig invändning som LR tagit upp är att det måste finnas sakliga skäl i motiveringen av en överklagan för att den skall tas upp till behandling.
Det bör också konstateras att felaktigt låga betyg ingalunda är skolans huvudproblem idag. Mycket talar för att de som framförallt har en chans att få igenom yrkanden om omprövning är elever med stöd från föräldrar som är vana att hävda sig i tal och skrift på svenska. I den meningen skulle reformen bara följa ett välkänt mönster – att mer väletablerade medborgare är bäst på att ta vara på sina rättigheter. Möjligheten att överklaga betyg är med andra varken någon enkel väg till bättre resultat för elever från hem utan studietradition och inte heller något som minskar den sociala snedrekryteringen till högre utbildning. Detta gör dock inte reformen mindre principiellt viktig.
I debatten som följt på förslaget har bl.a. utbildningsministern rest fyra invändningar mot förslaget som det finns skäl att kommentera.
1. Förslaget riskerar att medföra en byråkratisering av läraryrket. Lärare ska fokusera på att undervisa, inte lägga ännu mer tid på dokumentation (”merarbete”)
En intressant fråga är hur mycket av det ökade arbetet som i egentlig mening är ”merarbete” och hur mycket som är av sådan karaktär att det redan idag borde utföras men av olika skäl inte blir gjort. Att lärarkåren reagerar med skepsis mot nya krav på dokumentation utan att mer arbetstid och ekonomiska resurser anslås är rimligt och högst förståeligt. Samtidigt finns en mer grundläggande strävan mot mer enhetlig dokumentation och återkoppling till eleverna som är en pedagogisk vinst och en förändring av lärarrollen som är eftersträvansvärd.
Sedan introduktionen av ”kvartssamtalet” har mycket hänt och en mängd bättre och sämre modeller för återkoppling har lanserats. På många skolor pågår idag ett kvalitetsarbete med utarbetade rutiner för planering, utveckling och uppföljning av undervisningen och rutiner för dokumentation av elevers kunskaper, bedömningar och betygssättning. En mer omfattande dokumentation av lärarnas arbete underlättar också för att goda exempel och effektiva metoder ska kunna spridas till andra skolor och lärare. Förtydliganden av kurs- och ämnesplaner, nationella prov och lärarlegitimation är exempel på senare reformer som också strävar i en sådan riktning. Lite förenklat och polemiskt kan alltsammans förstås beskrivas som en ”byråkratisering av läraryrket”. Därför klingar det lite falskt när utbildningsministern bortser från allt det och hävdar att just dokumentationskravet vid ett prövningsförfarande är det som riskerar att byråkratisera.
Ett problem idag är att situationen ser väldigt olika ut i olika skolor och olika kommuner. Där det fungerar finns en bra styrning från rektor och tillräcklig möjlighet för lärare att avsätta arbetstid för att arbeta med uppföljningen på ett strukturerat sätt. Det genomförs strukturerade utvecklingssamtal som dokumenteras skriftligt och följer en gemensam struktur så att likvärdigheten i bedömningar säkerställs. Eleven får löpande återkoppling på sitt arbete och sin kunskapsutveckling i skolan. Eleverna informeras om målen och känner till hur olika arbetsuppgifter bedöms. Med ett sådant arbetssätt är själva betygssättningen bara en mindre del av ett mycket omfattande och krävande arbete med återkoppling. Det betyg som till slut sätts kommer sällan som någon överraskning för eleven. Man ”får” inte ett betyg, utan ”tar” snarare ett betyg - på väl kända premisser. I en sådan skola skulle sannolikt överklagandena bli få, och processen att behandla en överklagan lätthanterlig.
Tyvärr finns många ställen där uppföljningen av elevernas kunskapsutveckling inte alls fungerar lika bra. Dokumentationen är bristfällig, stödet för lärarna att arbeta strukturerat är dåligt eller existerar inte alls. Dokumentationen av betygsunderlaget brister. Då betygsproceduren ter sig mer oklar för eleverna är sannolikheten för överklaganden betydligt större och också eventuella missuppfattningar från elever om vad som kanske går att vinna med en överklagan fler. Handläggningen av överklaganden kan här tänkas bli både tidsödande och komplicerad.
Sammanfattningsvis behöver skriftliga betygsunderlag inte alls innebära ett negativt merarbete utan motsvarar på många håll en pågående utveckling. Där betygssättningen sker strukturerat och grundat på rejäl dokumentation blir eventuella överklaganden inget stort problem. På de håll där detta arbete istället brister måste insatser göras alldeles oavsett. Att undandra betygssättningen från en eventuell granskning skulle knappast leda till att det arbetet gick fortare.
2. Betygssättningen är en komplex process som med överklaganden riskerar att reduceras i form av en fixering vid skriftliga prov och det lätt mätbara i undervisningen.
Att det som främst stör utbildningsministerns nattsöm skulle vara att det är för mycket fokus på prov i skolan är en oväntad nyhet och det är svårt att komma ifrån tanken att argumentet är något av ett svepskäl. Men även om oron är något spelad är det de facto en viktig invändning.
Problemet begränsas dock knappast till ett eventuellt prövningsförfarande. Invändningen kan riktas mot allt arbete för en likvärdig och strukturerad betygssättning. Ju mer man strävar efter en enhetlig, allmängiltig och mellan skolor och kommuner överförbar bedömningsstruktur, desto mer finns förstås risken att fokus handlar på det lätt mätbara. Vad blir då slutsatsen – att ge upp ambitionen att göra rättvisa och jämförbara bedömningar? Eller att bedömningarna helst bör undantas från granskning? Nej, snarare behöver strukturer och rutiner förbättras för det idag mer svårmätbara.
Naturligtvis är det svårare att betygssätta stilistisk förmåga i en svenskuppsats eller egenskaper som analysförmåga och kritiskt tänkande hos en elev än att summera antalet rätta svar i ett prov av typen ”multiple choice”. Samtidigt som det kan hävdas att en fördel med betyg framför enklare prov just är att de fångar något utöver det enkelt mätbara, finns en inbyggd risk för godtyckliga bedömningar byggda på diffusa och vaga bedömningsgrunder. Men att bedömningen är svår och komplex får inte leda till en total mystifiering av betygssättningen. Det går förstås att göra bedömningar mer eller mindre strukturerat även när det gäller det mer svårmätbara. Det som betygssätts ska kunna motiveras, förklaras och dokumenteras. Att bedöma något man själv inte förmår att klä i ord blir att ta sig vatten över huvudet och tjänar varken elever eller lärare. Det subjektiva inslaget i betygssättningen blir på så vis snarare ett viktigt skäl för än mot granskning.
Därför är betygssättning ingenting för den som saknar adekvat utbildning i just det, vilket också är en av huvudpoängerna med den planerade lärarlegitimationen. Att som utbildningsminister ena dagen dela ut legitimationer och andra dagen påstå att överklagade betyg kommer få den svenska lärarkåren att enkom ägna sig åt att rätta prov av typen ”multiple choice” är inte bara väldigt motstridigt. Det är också ett uttryck för en grov underskattning av lärarkåren.
3. Det skulle bli dyrt.
Förslaget anses dyrt eftersom den kvarts miljard som beräknats endast täcker kostnaden för själva omprövningarna, inte den ökade dokumentationen. Som ovan nämnt måste inte den ökade dokumentationen av betygsgrunderna ses som en onödig kostnad, utan snarare något som borgar för bättre betygssättningar generellt. För övrigt är det ett principiellt orimligt argument att göra rättssäkerheten till en kostnadsfråga. Orimligheten blir särskilt tydlig vid en jämförelse med andra typer av myndighetsbeslut. Vad skulle reaktionen bli om de rättsvårdande myndigheterna föreslog att möjligheten att överklaga borde tas bort på grund av risken för merarbete? Vari ligger det rimliga att kommunens anställda skall fördjupa sig i överklagade bygglov för sommarstugebryggor men inte i ett slutbetyg från gymnasieskolan? Hur viktig tycker vi egentligen att skolan är?
4. Huvudproblemet är snarare att det sätts för höga betyg.Det finns flera studier som dels visat på tendensen att betyg sätts för högt idag, dels på en period av betygsinflation som nu förhoppningsvis börjat stanna av. Detta avhjälps knappast med ett förslag om rätt att överklaga betyg, men det har heller inte påståtts vara syftet.
Kritiken mot överklaganden blir ett märkligt budskap från en utbildningsminister som titulerar sig liberal till de enskilda individer som faktiskt anser sig ha fått ett felaktigt betyg och tycker sig ha saklig grund att ifrågasätta detta. Att detta inte behöver prövas eftersom en massa andra elever istället fått för höga betyg är en tämligen klen tröst för den enskilde. Vem skulle acceptera att ett beslut från skatteverket inte gick att överklaga med hänsyn till att ”det finns en massa medborgare som betalar alldeles för lite skatt”?
En rimlig invändning mot förslaget är dock att ett överklagat betyg endast skall kunna resultera i en höjning. Principiellt är det märkligt att kalla det för en omprövning om utgången av prövningen är villkorad. Det rimliga är att underlaget leder till ett nytt beslut – vilket beror just på underlaget. Villkor om att utgången endast får leda till höjda betyg riskerar också att leda till fler överklaganden endast med utgångspunkten att man som elev har allt att vinna och inget att förlora vid en prövning.
Per Olsson m fl (MP) reserverade sig mot nämndens beslut till förmån för eget förslag:
· Att delvis besluta enligt förvaltningens förslag, samt
· därutöver anföra:
Rätten för elever att få sina betyg omprövade har flera aspekter. Framförallt är det en rättsäkerhetsfråga eftersom betygssättning är en myndighetsutövning, men ytterligare slutsatser kan dras av föreliggande utredning.
Den nya skollagen (2010:800) och rätten att ompröva betyg samspelar väl. I den nya lagen finns förändringar som syftar till att stärka rättvisan och likvärdigheten i betygssättningen i skolan som, precis som tjänsteutlåtandet betonar, stärker förutsättningarna för läraren att sätta rätt betyg från början.
Icke desto mindre kvarstår behovet och rätten att kunna ompröva ett felaktigt beslut, men med den analysen finns anledning att tro att färre betyg kommer tas upp till omprövning och kostnaderna därmed bli lägre än uppskattat. De positiva konsekvenserna som uppstår till följd av möjligheten att ompröva betyg kommer i sig reducera antalet betyg som kan komma att bli omprövade. Det följer den enkla logiken att med fler korrekta betyg och en tydlig dialog innan sättningen, så kommer färre att ansöka om prövning.
Enligt skolans kurs- och ämnesplaner är det elevers ämneskunskaper som skall ligga till grund för betygssättning. Här konstaterar utredningen stora brister och genomförda rapporter tyder på att betygssättning även grundas i elevers personliga egenskaper. Att ställa ökade krav på dokumentation är i ljuset av detta positivt och det finns ”icke mätbara kunskaper” som de facto behöver arbetas bort i betygssystemet. Det skulle bidra till en mer korrekt betygssättning, oavsett om det handlar om för låga eller för höga betyg. Utredningen uppmärksammar dessutom att betygssättning som påverkas av diskriminerande faktorer lättare kan upptäckas och åtgärdas i och med att elever får rätt att ompröva betyg.
Det finns ingen anledning att tro att man endast kommer att dokumentera och fokusera på ”enkla mätbara faktakunskaper”, utan det bör gå utmärkt att även bedöma och beskriva muntliga presentationer, delaktighet på lektioner etcetera. En möjlighet att få sitt betyg omprövat och tidigare omnämnda konsekvenser bidrar till att betygssystemet vinner större legitimitet hos eleverna, vilket är ett område där rapporten visar på befintliga svagheter.
Som det ser ut idag är betyget för många elever deras framtid och elever är i stor mån utelämnade i händerna på lärarna. Fördelarna med att elever ska ha rätt att ompröva sina betyg är många men oavsett kostnader eller vinster så återkommer man ständigt till det grundläggande faktum att barn- och skolungdomar förtjänar samma fundamentala rättsäkerhet som alla andra i vårt samhälle. Därför välkomnar vi förslaget till omprövning av betyg.
___________
Svar på remiss från kommunstyrelsen på slutbetänkande från Delegationen för jämställdhet i skolan, SOU 2010:99
1. Utbildningsnämnden överlämnar förvaltningens tjänsteutlåtande som svar på remissen ”Flickor, pojkar, individer - om betydelsen av jämställdhet för kunskap och utveckling i skolan” SOU 2010:99 Dnr: 001-350/2011.
Förvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande från 2011-02-24. Dnr 11-402/668.
Pojkar och flickor har inte samma förutsättningar att lära sig och trivas i skolan. Flickor presterar bättre än pojkar i skolan, flickor mår sämre än pojkar, flickor utsätts oftare för trakasserier och både pojkar och flickor hindras av traditionella könsroller. Det är slutsatser som Delegationen för jämställdhet i skolan (DEJA) ”Flickor, pojkar, individer - om betydelsen av jämställdhet för kunskap och utveckling i skolan” (SOU 2010:99) slår fast.
I betänkandet redogör DEJA för tänkbara orsaker och förklaringar till att flickor och pojkar presterar olika i skolan. Delegationen menar att många pojkar tidigt möts av negativa förväntningar och tidigt lär sig hantera skolmisslyckanden, något som kan ha sin grund dels i föreställningar om att pojkar ofta presterar sämre, dels i att pojkar i genomsnitt mognar senare. I betänkandet lämnas en rad förslag som syftar till att förbättra förutsättningarna för en jämställdhetsintegrerad skola.
Jämställdhet i skolan handlar om att ge flickor och pojkar lika makt och möjlighet till lärande och utveckling. Att garantera likvärdighet för alla, oavsett kön eller etniskt ursprung är en grundläggande aspekt i ett demokratiskt samhälle.
Ärendet har handlagts inom grundskoleavdelningen i samråd med gymnasieavdelningen.
Ordförande Lotta Edholm (FP) yrkade bifall till förvaltningens förslag.
Vice ordförande Jan Valeskog (S) och ledamoten Måns Almqvist (V) framlade ett eget förslag till beslut och yrkade bifall till detta.
Jan Valeskog m fl (S) och Måns Almqvist (V) reserverade sig mot nämndens beslut till förmån för eget förslag:
Att i huvudsak godkänna förvaltningens yttrande
Att därutöver anföra följande
Förvaltningen framför i sitt svar en skepsis mot utredningens förslag gällande undervisning i sex- och samlevnad samt hedersrelaterade kränkningar. Vi delar inte förvaltningens tveksamhet utan är övertygade om att det behövs en avsevärd kvalitetshöjning av undervisning i sex- och samlevnad samt i kunskapen och åtgärder kring hedersrelaterade kränkningar. Exempelvis är det viktigt skolhälsovården även fortsättningsvis skall vara en integrerad del i skolans sex- och samlevnadsutbildning och lättillgänglig för eleverna.
Att vuxenvärlden, och särskilt lärare, skapar möjlighet till diskussioner och undervisning som syftar till att respektera kroppslig integritet – sin egen och andras – tror vi är en förutsättning för en ökad jämställdhet bland unga människor. De kränkningar som unga människor utsätter varandra för, ofta kränkningar som är könsrelaterade och/eller homo- och transfoba, skulle kunna förebyggas genom en förbättrad sex- och samlevnadsundervisning samt förbättrat arbete gentemot hedersrelaterade kränkningar.
Vi ställer oss även frågande till förvaltningens syn att de nya kursplanerna skulle utgöra tillräckligt stöd för skolans personal i arbetet med elevers psykosociala hälsa. Den psykiska ohälsan bland unga ökar tyvärr successivt. Utredningen gör en genomgång av de nya kursplanernas jämställdhetsskrivningar och gör, mot bakgrund av den ökande ohälsan hos unga, bedömningen att ytterligare åtgärder bör vidtas. Denna bedömning delar vi.
I övrigt vill vi instämma i förvaltningens konstaterande att jämställdhet ständigt behöver diskuteras. Vi hoppas här att DEJA har bidragit till att utveckla arbetet med genuspedagogik i såväl stadens skolor som förskolor.
• Att delvis besluta enligt förvaltningens förslag till beslut
• Att Utbildningsnämnden ställer sig positiv till att Skolverket får i uppdrag att med hjälp av ämneskunniga forskare granska kvaliteten i läromedel i annat undervisningsmaterial för den obligatoriska skolan och gymnasieskolan.
• Att Utbildningsnämnden ställer sig positiv till att Skolverket får i uppdrag att, i samråd med Specialpedagogiska skolmyndigheten och Skolinspektionen, ur ett genusperspektiv, utreda och analysera orsakerna till samt omfattningen, inriktningen och könsfördelningen på samtliga former av särskilt stöd som ges till elever i grundskolan.
• Att därutöver anföra
Vi instämmer i stora drag med det som skrivs i förvaltningens förslag till beslut, men ställer oss ändå frågande till att flera förslag från DEJA överhuvudtaget inte kommenteras. Inte minst är det märkligt att vikten av jämställdhetsintegrering, som av DEJA beskrivs som en absolut förutsättning för att arbetet ska lyckas överhuvudtaget inte nämns av förvaltnings text.
Vi avser därför lämna en särskild skrivelse för att få redovisat av förvaltningen hur staden hittills arbetat med jämställdhetsintegrering. Därutöver önskar vi att nämnden tydligt tar ställning för två viktiga uppdrag till Skolverket som finns i DEJA:s förslag, men som inte alls återfinns i förvaltningens remissvar.
Slutligen så hade det varit önskvärt att förvaltningen varit tydlig med att likvärdighet även utifrån sexuell läggning och könsidentitet är en del av samma grundbult i ett demokratiskt samhälle som likvärdighet utifrån kön eller etnisk bakgrund – något som även det försvann mellan DEJA:s dokument och förvaltningens svar.
Ordförande Lotta Edholm (FP) anmälde ett särskilt uttalande från (FP), (M), (C) och (KD) enligt nedan:
Slutbetänkandet från delegationen för jämställdhet i skolan berör en rad angelägna frågor. Vi delar i huvudsak de synpunkter som förvaltningen för fram i sitt tjänstutlåtande men vill särskilt kommentera några områden som tas upp i ärendet.
Skolan har ett viktigt uppdrag i att identifiera och stödja elever med sviktande psykosocial hälsa och skolsvårigheter. En bra samverkan mellan lärare och elevhälsa är en förutsättning för att lyckas i detta arbete. Ett annat viktigt område rör frågor kring sex- och samlevnad och hedersrelaterade kränkningar. Det är angeläget att kompetens kring dessa frågor finns hos rektorer och lärare. Det innebär emellertid inte med nödvändighet att det ska in i den obligatoriska delen av lärar- eller rektorsutbildningen. Vid inspektioner av skolor och undervisning bör kompetensen hos skolpersonalen granskas.
Stockholms stad har tagit flera initiativ för att förbättra skolornas insatser avseende jämställdhet och hedersrelaterade frågor. Vi delar dock förvaltningens uppfattning att gällande styrdokument för skolan utgör ett tillräckligt stöd på nämnda områden.
1. Utbildningsförvaltningen ges i uppdrag att säga upp avtal om den verksamhetsförlagda utbildningen.
Förvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande från 2011-02-15. Dnr 11-126/523.
Staden tecknade år 2004 genom Kommunförbundet Stockholms län (KSL) gemensamt avtal (Dnr 04-003/547:2) med lärosäten i länet om den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen (VFU). Då det från höstterminen 2011 införs en ny lärarutbildning med förändrat innehåll och organisation av VFU behöver avtalet ses över och omförhandlas. KSL har inlett förhandlingar med berörda lärosäten och inkommit med ansökan om tillstånd från Stockholms stad om att säga upp nuvarande avtal. Målsättningen är att nytt avtal ska tecknas som ska gälla från och med 2012-01-01, ersättningen för lärarstudenter ska dock revideras till högre belopp att gälla för hela 2011.
Ärendet har beretts av kvalitets- och ekonomiavdelningen i samverkan med samtliga stadsdelsförvaltningar.
Svar på remiss från kommunstyrelsen på motion av Paul Lappalainen (MP)
Utbildningsnämnden överlämnar tjänsteutlåtandet till kommunstyrelsen som svar på remissen.
Förvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande från 2011-02-08. Dnr 10-400/7601.
Paul Lappalainen (MP) har lämnat in en motion till kommunstyrelsen där motionären påtalar att den undervisning som förmedlar kunskap om tidigare och aktuella brott mot de mänskliga rättigheterna i Sverige bör utvecklas. Lappalainen yrkar att utbildningsförvaltningen får i uppdrag att redovisa befintliga kunskaper om brott mot mänskliga rättigheter inom Sverige samt att kartlägga innehållet i skolornas undervisning om mänskliga rättigheter och särskilt förtryck och brott mot mänskliga rättigheter i Sverige. Utbildningsnämnden ska vidare inarbeta lärdomarna från dessa kartläggningar i skolornas värdegrunds- och demokratiarbete.
När det gäller uppdraget att redovisa befintliga kunskaper om brott mot mänskliga rättigheter inom Sverige anser förvaltningen att uppdraget ligger utanför förvaltningens kompetensområde. Vidare anser förvaltningen vilka områden som ska följas upp/utvärderas prövas i stadens budget. Med hänvisning till ansvarsfördelningen mellan stat, kommun och rektor samt till gällande lagar och förordningar anser förvaltningen att den inte ska styra undervisningens innehåll
Ärendet har handlagts av grundskoleavdelningen.
Förvaltningen föreslår att nämnden överlämnar tjänsteutlåtandet till kommunstyrelsen som svar på remissen.
Per Olsson m fl (MP) anmälde ett särskilt uttalande enligt nedan:
Att barn och vuxna har kunskaper om mänskliga rättigheter och om brott mot dessa, vare sig de uppträtt och fortfarande uppträder i Sverige, eller utanför våra gränser, är en förutsättning för att vi ska kunna utveckla vår demokrati, där alla ska tillerkännas lika rättigheter, oberoende av vem man är och var man kommer ifrån. Det är därför angeläget att utbildningsförvaltningen både förväntar sig att skolorna tar upp frågorna och stimulerar skolorna att utveckla sätt att arbeta med dem.
Utbildningsnämnden godkänner förvaltningens inriktningsförslag avseende uppförande av en ny miniladugård vid Spånga gymnasium och uppdrar åt utbildningsförvaltningen att återkomma med ett förslag till genomförandebeslut.
Förvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande från 2011-02-02-08. Dnr 08-324/3945.
Den nuvarande miniladugården för naturbruksprogrammet vid Spånga gymnasium är hårt sliten, håller inte den standard som idag krävs för djurhållning och är inte funktionell som undervisningslokal. Skolan har behov av en miniladugård för att behålla undervisningskvaliteten. Ett förslag till ny miniladugård har med anledning av detta tagits fram. Kostnaderna för en ny byggnad bedöms till 9,9mnkr och hyreshöjningen det första året till 0,8mnkr. Under ombyggnadstiden kommer evakueringskostnader att uppstå. Omfattningen är för närvarande oklar.
Ombyggnadsförslaget har beretts i samråd mellan representanter för Spånga gymnasium, centrala utbildningsförvaltningen i form av gymnasie- respektive kvalitets- och ekonomiavdelningen samt SISAB.
Förvaltningen föreslår att utbildningsnämnden godkänner förvaltningens inriktningsförslag avseende uppförande av en ny miniladugård vid Spånga gymnasium och uppdrar åt utbildningsförvaltningen att återkomma med ett förslag till genomförandebeslut.
Svar på skrivelse från Lotta Edholm (FP), Johanna Sjö (M), Erik Slottner (KD) och Helen Törnqvist (C)
”Översyn av det socioekonomiska stödet”
Förvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande från 2011-03-02. Dnr 11-400/691.
I utbildningsnämndens verksamhetsplan för 2011 beslutades att fördelningen av det socioekonomiska tilläggsanslaget ska fördelas lika till både kommunala och fristående skolor utifrån lagen om lika villkor. Vid genomförandet visade det sig att konsekvenserna för vissa kommunala skolor blev så pass stora att det är svårt för skolorna att hantera situationen med så kort framförhållning.
Utbildningsnämnden gav per den 17 februari 2011 förvaltningen i uppdrag att se över fördelningen av det socioekonomiska tilläggsanslaget.
Ärendet har beretts inom kvalitets- och ekonomiavdelningen.
Vice ordförande Jan Valeskog m fl (S) och ledamoten Måns Almqvist (V) anmälde ett särskilt uttalande enligt nedan:
Vi noterar med beklagan att inte hänsyn togs från början till skolornas behov av en övergångsperiod för minskningen av dessa anslag samt den oro hos berörda skolor som denna hantering förorsakat. Dessutom anser vi det vara rimligt att i ärenden liknande denna, få tydligt redovisat på vilket sätt omfördelningen av medel har skett och hur ett frigörande av hela 20 mkr så smärtfritt kan ordnas. Enligt underhandsbesked har medel frigjorts från felbudgeterade skolhyror men även hur detta har kunnat vara möjligt vore av intresse för nämnden att få redovisat.
Skolvalssystemet har inneburit ökade utmaningar för rektorerna att kunna hålla budget och anpassa sig till snabbt förändrade förutsättningar. Därmed har det blivit desto viktigare att skolorna får mer förutsägbara förutsättningar att hantera ekonomin. Vi måste få ett bättre ekonomiskt fördelningssystem som ger större trygghet och långsiktighet för skolorna.
Per Olsson (MP) överlämnade till nämnden en skrivelse om jämställdhetsarbete. Dnr 11-402/1204.
Skrivelsen överlämnas till förvaltningen för beredning.
Grundskolechef Håkan Edman svarade på en fråga om skolval. Föräldrar till 7672 elever hade sökt till förskoleklass 2010. Av dessa har 86 % fått sitt förstahandsval, 6 % andrahandsval och 3 % tredjehandsval. Antalet elektroniska ansökningar har ökat.
Håkan Edman svarade på Lennart Sandborgs (V) fråga om andelen ”hemmasittare” i Stockholms skolor. Enligt statistik från november och december 2010 var 235 elever av olika orsaker frånvarande mer än 50 %. Omfattande arbete bedrivs för att minska frånvaron i grundskolan.
Håkan Edman redogjorde för den planerade flytten av elever i Älvsjö. Det finns inga farhågor att eleverna inte skulle få plats i skolor inom området under de närmaste två åren.
Monzer Dia (S) ställde en fråga om gångvägen till Enskedefältets skola. Pga pågående tunnelbanebygge har eleverna fått en längre skolväg. Förvaltningen återkommer med information vid nästa sammanträde.
Per Olsson (MP) efterlyste mer information om Engelbrektskolans flytt. Nämnden kommer att få skriftlig information.
På frågan om Rinkebyakademin svarade Håkan Edman att invigningen kommer att bli den 22 augusti 2011.