Din position: Hem > Stockholms stad > Älvsjö stadsdelsnämnd > Sammanträde 2007-08-30
Information Stadsmuseets dokumentation om Solberga i ord och bild. Medborgarna är välkomna Läs mer... att ställa frågor och diskutera med politikerna i stadsdelsnämnden.
Vice ordföranden Majvi Andersson (s) utsågs att tillsammans med ordföranden justera dagens protokoll vilket ska ske tisdagen den 4 september.
Anmäldes att protokoll 2007-06-14 justerats den 20 juni.
1. Stadsdelsnämnden godkänner och överlämnar halvårsbokslut till
kommunstyrelsen.
2. Stadsdelsnämnden hemställer hos kommunstyrelsen om att under
innevarande år avveckla norra skolområdet, södra skolområdet och särskolorna som resultatenheter.
Ärendet
Den första juli i år överfördes ansvaret för grundskola, skolbarnsomsorg, obligatorisk särskola och mellanstadieverksamhet från stadsdelsnämnderna till utbildningsnämnden. I samband med budget 2007 beslutade kommunfulläktige att nämnder och verksamheter som förs över till annan nämnd ska göra budgetavräkning för berörda verksamheter. Samtliga berörda nämnder har därför gjort ett delårsbokslut för att kunna föra över eventuella över- eller underskott för resultatenheterna inom de pedagogiska verksamheterna till utbildningsnämnden.
Stadsdelsförvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande daterat den 30 juli 2007. Dnr 103-2007-250.
Beslutsgång
Nämnden ställde sig bakom förvaltningens förslag.
1. Stadsdelsnämnden beslutar att i enlighet med uppsagt avtal om
förhyrning av Långbrobergs servicehus avflytta från huset A till
2008-01-01.
2. Stadsdelsnämnden beslutar att befintliga hyresgäster ges möjlighet
till kvarboende i servicelägenhet i hus B genom att överenskommelse träffas med fastighetsägaren om fortsatt uppskov med av-flyttning till 2008-08-31.
3. Stadsdelsnämnden beslutar att direktupphandla drift av servicehus
i hus B för perioden 2007-09-01 – 2008-08-31 samt uppdrar åt
stadsdelsdirektören att teckna avtal med Attendo Care AB.
4. Stadsdelsnämnden hemställer hos kommunstyrelsen om 2,5 mkr
avseende kostnader för gemensamhetsytor och tomgångshyror
för perioden 2007-08-01 – 2007-12-31.
5. Stadsdelsnämnden ansöker hos kommunstyrelsen om att godkän-
na föreslagen omstrukturering.
Kommunstyrelsen beslutade 2004-05-12 godkänna stadsdelsnämndens förslag att servicehuslägenheterna vid Långbrobergs servicehus omstruktureras till seniorlägenheter till 2007-08-01. Detta beslut ändrades 2006-12-08 vid kommunfullmäktiges fastställande av budget för 2007. Fullmäktige beslutade att avbryta omvandlingen av Långbrobergs servicehus samt uppmanade stadsdelsnämnden att tillsammans med fastighetsägaren finna lösningar för att kombinera servicehusboende med vissa gemensamhetslokaler, och t.ex. gruppboenden, dagverksamhet och förskola.
Förvaltningen och fastighetsägaren har under första halvåret 2007 arbetat aktivt med att genomföra fullmäktiges beslut att omstrukturera Långbrobergs servicehus. Förvaltningen föreslår att stadsdelsnämnden beslutar att avflytta från hus A till 2008-01-01, att befintliga hyresgäster får möjlighet till kvarboende i servicelägenheter i hus B, att uppdra åt stadsdelsdirektören att direktupphandla entreprenaddrift av servicehuslägenheterna av Attendo Care AB för perioden 2007-09-01 – 2008-08-31. Stadsdelsnämnden har därmed fullgjort kommunfullmäktiges uppdrag att tillsammans med fastighetsägaren medverka till omstrukturering av verksamheten.
Stadsdelsförvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande daterat den 20 augusti 2007 24 juli 2007. Dnr 249-2007-105.
Särskilt uttalande
Ledamoten Majvi Andersson m fl (s), ledamoten Maj-Len Eklund (v) och ledamoten Kenneth Rönnquist (mp) anmälde ett särskilt uttalande enligt följande.
Samtliga partier i Älvsjö stadsdelsnämnd var under förra mandatperioden med om beslutet att avveckla Långbrobergs servicehus. Inför valet 2006 hade beslutet fallit i glömska och behållandet Långbrobergs servicehus blev en valfråga.
Efter valet har den nya majoriteten rivit upp beslutet om avveckling. Detta leder till ökade kostnader och en besvärande administration och naturligtvis också till frågor och oro för de boende, eftersom det inte är möjligt att behålla en fullständig servicehus-service för en så liten enhet som nu är kvar. Många av de boende som trodde att de lugnt skulle få bo kvar tvingas ändå att flytta även om det sker från hus A till hus B. En flytt från det egna invanda boendet blir det likväl.
Som det ser ut inskränker sig alliansens löfte att behålla Långbrobergs servicehus till att behålla det bara under en kortare period. Detta är inget annat än ytterligare ett stort valsvek.
1. Stadsdelsnämnden godkänner förvaltningens förslag att inrätta två
nya förskoleavdelningar vid förskolan Vandrarskon till en beräknad totalkostnad på ca 1 900 tkr, vilket motsvarar en beräknad tillkommande årshyra på ca 228 tkr.
2. Stadsdelsnämnden godkänner förvaltningens förslag att utöka och
upprusta gården vid förskolan Vandrarskon till en totalkostnad på
högst 1 450 tkr, vilket motsvarar en beräknad tillkommande årshyra på ca 164 tkr.
För att tillmötesgå behovet av förskoleplatser i solbergaområdet föreslår förvaltningen att stadsdelsnämnden fattar beslut om att inrätta två nya förskoleavdelningar vid förskolan Vandrarskon, Sulvägen 22. Preliminär kostnad för nödvändiga ombyggnader inklusive utökning och upprustning av förskolegården beräknas till ca 3 350 tkr, vilket motsvarar en beräknad tillkommande årshyra på ca 392 tkr.
Förslag till beslut
Ordföranden Karl Bern m fl (fp), ledamoten Olle Andretzky m fl (m)
föreslog att nämnden skulle ställa sig bakom förvaltningens förslag.
Ledamoten Majvi Andersson m fl (s) ledamoten Maj-Len Eklund (v)
och ledamoten Kenneth Rönnquist (mp) föreslog att nämnden skulle avslå förvaltningens förslag.
Ordföranden ställde förslagen mot varandra och fann att nämnden beslutat enligt förvaltningens förslag.
Reservation
Ledamoten Majvi Andersson m fl (s), ledamoten Maj-Len Eklund (v) och ledamoten Kenneth Rönnquist (mp) reserverade sig mot beslutet med hänvisning till eget förslag.
Älvsjö stadsdelsnämnd beslutar
att avslå förvaltningens förslag till beslut
att omedelbart avbryta alla planer på att inrätta förskoleavdel- ningar i ungdomsgården i Solberga och istället behålla den i oförändrat skick med verksamhet företrädesvis för yngre ungdomar.
att undersöka möjligheten att inrätta förskoleplatser i Dalskolan som nu står tom.
att om Dalskolan inte är disponibel, ge förvaltningen i uppdrag.
att arbeta fram förslag som bygger på att ungdomsgården bibe- hålls och att förskoleplatser inrättas på annan plats.
Utan förgående diskussion fattade alliansen ett beslut över Älvsjöbornas huvuden – ungdomsgården i Solberga ska bort, där ska det byggas om för att ge utrymme åt förskoleverksamhet. När medborgarna fick vetskap om förslaget inleddes en våg av protester, framförallt i Solberga. Protesterna har klingat ohörda, alliansens struntar i att lyssna på dem som bor i Solberga. Till varje pris ska alliansen lägga ner den fina ungdomsgården för att istället inrätta förskoleverksamhet där.
Alliansen har som mål att konkurrensutsätta allt som inte är myndighetsutövning. Det gäller alltså även förskoleverksamheten och att planerna finns framgår av den aktivitetslista som tidigare presenterats i nämnden. I akt och mening att få en förskoleverksamhet som kan säljas ut till privatkapitalistiska intressen berövas alltså Solbergas ungdomar på sin ungdomsgård. Det berör inte bara dem som är unga nu utan också de kommande generationerna ungdomar inte bara i Solberga utan även i närområdena. Vi anser att det är en politisk hänsynslöshet som saknar motstycke.
I Älvsjö finns det ett stort behov av förskoleplatser. Vi har tidigare framfört förslaget att det nu finns ett gyllene tillfälle att anordna förskoleplatser i Dalskolan som i och med den samordnade undervisningen med Solbergaskolan står tom. Att utnyttja Dalskolan till förskoleplatser borde ur flera synpunkter gå mycket bra. Dels är det en f-5 skola och mycket finns redan som passar till förskoleverksamhet, dels finns där gott om plats för många förskolebarn. Dessutom ligger lokalerna bra till med nära till lek och promenader i skogen och nära till Kristallparken.
Älvsjö expanderar. Det byggs nytt och förtätas som aldrig förr. Fram till 2012 beräknar förvaltningen att det behövs ytterligare 7 förskoleavdelningar för att täcka behovet bara inom Solberga. Dessa barnkullar behöver skolplatser och det borde gå alldeles utmärkt att integrera förskole- och skolverksamhet i Dalskolan om bara viljan finns.
Vårt förslag att utnyttja Dalskolan till förskola möjliggör att ungdomsgården i Solberga kan fortsätta att utnyttjas till det den är specialbyggd för, nämligen av ungdomar och deras fritidsverksamheter.
Om det inte är möjligt att använda Dalskolans lokaler måste förvaltningen få i uppdrag att utarbeta ett förslag till hur och var förskoleplatser i Solberga kan inrättas utan att det inkräktar på ungdomsgården. T ex kan det finnas lokaler i anslutning till Solbergaskolan. I avvaktan på mer permanenta lösningar kan det bli fråga om att använda paviljonger. Det är en lösning som stadsdelen tagit till tidigare med gott resultat.
Den förra majoriteten initierade ett Ungdomens Hus med tanke på att alla ungdomar i Älvsjö skulle ha en gemensam mötesplats. Vi såg stora integrationsvinster i denna tanke, det gamla sättet att tänka på Älvsjö i stadsdelar skulle mjukas upp. Företrädare för alliansen talar också gärna om att man ska se Älvsjö som en helhet, vilket vi naturligtvis håller med om. Ungdomens Hus som det nu byggs fram, hamnar i för små lokaler för att ett brett utbud som passar även de yngre ungdomarna ska få plats. Mycket av den verksamhet som planeras där passar också bäst för de lite äldre ungdomarna. Det vore ju ytterligare ett steg på vägen att integrera ungdomarna i Älvsjö, att behålla Solbergas ungdomsgård som den är och därmed ge också de yngre ungdomarna en gemensam mötesplats med verksamheter som passar dem.
Alliansen var under förra mandatperioden med om beslutet att avveckla Långbrobergs servicehus. Trots det har de inte dragit sej för att riva upp beslutet även om det betytt ökade kostnader och besvärande administration. Vi uppmanar alliansen att nu visa samma frikostighet mot barn och unga i Älvsjö även om det för närvarande företrädesvis berör dem som är bosatta i Solberga med närområden.
Att bygga om fullt fungerande lokaler för nära två miljoner kronor med kringkostnader för upprustning av gården på närmare 1,5 miljoner, är inte ekonomiskt försvarbart. I ärendet framgår endast vad kostnaden för hyreshöjningen är per år efter ombyggnationen, däremot framgår inte årskostnaden för grundhyran. Vi efterlyser en plan och en ekonomisk redovisning för alternativa lösningar, t ex vad det skulle kosta att inrätta förskoleverksamhet i Dalskolan. Det skulle vara värdefullt för nämnden att få veta den totala hyreskostnaden för förskolan Vandrarskon och motsvarande hyreskostnader för Dalskolan så att alternativen kunde ställas mot varandra.
Den merkostnad som det innebär att flytta ungdomsgården till nya lokaler finns inte heller redovisad. Naturligtvis tillkommer det ytterligare kostnader för att bygga om en del och iordningställa den planerade mötesplatsen i Kristallparken för yngre ungdomar. Dessa kostnader finns inte heller redovisade.
Vi saknar också konsekvensbeskrivningar på vad det innebär att ta ifrån ungdomarna deras egen gård där det finns fullt med verksamheter som passar dem och hänvisa dem till mindre attraktiva och roliga alternativ. Vi är oroliga för att det kan innebära en hel del oförutsedda kostnader i framtiden såväl ekonomiskt som mänskligt.
Stadsdelsnämnden godkänner förvaltningens uppföljning av Älvsjö servicehus.
Medicinskt ansvariga sjuksköterskan (MAS) har gjort den årliga verksamhetsuppföljningen vid Älvsjö servicehus. Älvsjö servicehus är en väl fungerande verksamhet med låg personalomsättning (0,7 % 2006). I stort sett alla personalkategorier har adekvat utbildning.
Checklista för introduktion och system för avvikelsehantering finns. Inget Lex-Maria- ärende till Socialstyrelsen eller Lex-Sarah-ärende till länsstyrelsen har registrerats under 2006.
Kvalitetsgarantier har formulerats för hälso- och sjukvården. Mätbara mål har upprättats och ledningssystem för hälso- och sjukvården (SOSFS 2005:12) finns men saknas för den sociala omsorgen (SOSFS 2006:11).
Stadsdelsförvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande daterat den 11 juli 2007. Dnr 248-2007-504.
Beslut
Stadsdelsnämnden godkänner kvalitetsplanen för hälso- och sjukvården inom äldreomsorgen i Älvsjö.
Enligt 31 § hälso- och sjukvårdslagen (HSL 1982:763) ska kvaliteten i hälso- och sjukvårdsverksamheten fortlöpande utvecklas och säkras. Stadsdelsnämnden tillika vårdgivaren ansvarar för att ett ändamålsenligt ledningssystem finns. Av Socialstyrelsens föreskrift (SOSFS 2005:12) framgår ansvarsfördelningen i verksamheten för att tillgodose patientsäkerhet, god kvalitet och kostnadseffektivitet.
Stadsdelsförvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande daterat den 19 juli 2007. Dnr 266-207-506.
Stadsdelsnämnden bifaller i huvudsak förvaltningens svar på remissen
samt anför därutöver följande.
Vi ser med tillfredsställelse att det nu finns ett förslag till införande av kundvalssystem för vård- och omsorgsboenden. Förslaget innebär att äldre stockholmare som beviljats plats har rätt att välja boende i hela staden och även i andra kommuner. Den äldre gör sitt val utifrån de platser som finns lediga. Det är också bra att det införs möjlighet att kunna ställa sig i kö till ett boende som för tillfället är fullt och att i väntan på ledig plats kunna bo kvar hemma eller tillfälligt flytta till ett annat boende. Den möjligheten fanns inte tidigare.
Grunden för en riktig valfrihet är att det finns olika inriktningar att välja mellan. Då handlar det inte bara om huruvida den äldre vill bo i ett kommunalt äldreboende eller i ett entreprenaddrivet. Det handlar förstås också om att det finns en mångfald bland de privata utförarna. Just därför är ett pengsystem bra och just därför hade det också varit bra om Stockholms stad haft möjlighet att införa en modell med auktorisationsförfarande. Med dagens lagstiftning är detta inte möjligt enligt stadens juridiska avdelning och det är därför som en entreprenadupphandlig bör ske.
Redan idag sker ramupphandlingen av enstaka platser i stadsledningskontorets och äldreförvaltningens regi. Det är troligt att förutsättningarna för en större mångfald kan öka även inom entreprenadupphandlingarna om också dessa upphandlingar sker centralt. Det bör då finnas ett klart uttalat syfte att öka mångfalden.
Om entreprenadupphandlingarna flyttas från stadsdelsnämnderna till stadsledningskontoret är det synnerligen viktigt att det fortsatta arbetet sker i nära samarbete med berörda stadsdelsnämnder och att de aktivitetsplaner som beslutats i stadsdelsnämnderna är gällande såvida inte någon stadsdelsnämnd beslutar att revidera sin plan.
Eftersom staden precis som idag ska kunna säga upp avtal som inte efterlevs och stadsdelsnämnderna även framgen kommer att ha ansvaret för äldreomsorgen är det viktigt att det även i framtiden finns kompetens och kunskap i staden om driften av vård- och omsorgsboenden
Kommunfullmäktige har i budgeten för 2007 beslutat att valfriheten ska öka och att staden ska skapa förutsättningar för att ge invånarna så stor valfrihet som möjligt. Stadsledningskontoret föreslår att ett valfrihetssystem för vård- och omsorgsboenden inom äldreomsorgen införs fr.o.m. 2008-07-01. Valfrihetssystemet innebär att brukare som efter biståndsbedömning beviljas plats på vård- och omsorgsboende ska kunna välja var hon/han vill bo. Valet ska gälla alla boenden som ingår i valfrihetssystemet, d.v.s. inte begränsas till respektive stadsdelsområde.
Förvaltningen är i huvudsak positiv till att staden inför ett gemensamt valfrihetssystem för vård- och omsorgsboenden inom äldreomsorgen. Valfrihetssystemet innebär en högre grad av likställighet för brukarna när det gäller möjligheter till erbjudande och val av boende samt skapar vissa förutsättningar för en större mångfald vad avser utbudet. Förslaget innebär dock att stadsdelsnämnderna inte kommer att styra över den egna budgeten i lika hög grad som tidigare och förvalt-
ningen utesluter inte att systemet kommer att medföra vissa svårigheter när det gäller utförarnas platstäckning, intäkter och budgethållning.
Stadsdelsförvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande daterat den 13 augusti 2007. Dnr 214-2007-504.
Ordföranden Karl Bern m fl (fp) och ledamoten Olle Andretzky m fl (m) föreslog att nämnden i huvudsak skulle godkänna förvaltningens förslag med tillägg.
Ledamoten Maj-Len Eklund (v) lade fram ett annat förslag till beslut.
Ledamoten Majvi Andersson m fl (s) och ledamoten Kenneth Rönnquist (mp) anmälde att de lämnar ärendet utan eget ställningstagande.
Ordföranden ställde förslagen mot varandra och fann att nämnden
beslutat enligt förvaltningens förslag.
Ledamoten Maj-Len Eklund (v) reserverade sig mot nämndens beslut
med hänvisning till eget förslag enligt följande.
Vi motsätter oss förslaget eftersom de inte leder till valfrihet utan till privatisering och sänkt kvalitet i hela den kommunala äldreomsorgen. Den enda garanti som ges är rätten att köa. Systemet garanterar inte rätten att välja kommunalt äldreboende och utesluter grupper med stora omsorgsbehov. Om de föreslagna åtgärderna genomförs kommer marknadens principer att cementeras in i en äldreomsorg som under lång tid varit demokratiskt styrd. Kommunen frånhänder sig kunskap som tagit decennier att bygga upp. Stadsdelsnämnderna fråntas rätten att själva besluta om entreprenader. Det demokratiska inflytandet blir minimalt om förslagen genomförs. Av dogmatiska skäl överför man ett marknadsekonomiskt tänkande till den kommunal äldreomsorgen och riskerar ständiga konflikter där privata vinstintressen krockar med de politiska målen om verksamhetens kvalitet. Insynen i privata äldreboenden är mycket sämre än i kommunala, eftersom anställda inte skyddas av meddelarfriheten. Äldre utan anhöriga som slår larm kan fara illa en lång tid innan vanvård kan stoppas.
Flera försämringar föreslås som går stick i stäv med stadens organisation och hotar den lokala demokratin. Stadsdelsnämnderna fråntas rätten att besluta om upphandling. Centraliseringen går emot stadens organisation och är en allvarlig attack mot stadsdelsnämndsreformen.
Förslaget ger sken av valfrihet men garanterar inte att äldre ska få välja på jämlika villkor, oavsett bakgrund. Vi vet att det är välutbildade människor som gynnas av valmöjligheter. Verklig valfrihet förutsätter också att kommunala boenden finns som alternativ, men de ska enligt förslaget hyras ut eller läggas på entreprenad i tio år. De långa avtalstiderna kan möjligen förbättra kontinuiteten för de äldre, men hotar demokratin. En ny majoritet kan inte besluta om återgång i kommunal regi, även om folket gett mandatet. Den naturliga slutsatsen av de dåliga erfarenheterna av entreprenader är att behålla äldreboendena i kommunal regi.
Eftersom många stadsdelsnämnder inte lägger egenregianbud kommer vi bara att ha kvar de kommunala äldreboenden som inte hunnit lägga på entreprenad att vara kvar vid mandatperiodens slut. Dessutom får inte Stockholmare med allvarliga diagnoser vara med i valfrihetssystemet – är de inte tillräckligt lönsamma?
Valfrihetssystemet får inte bli kostnadsdrivande men samtidigt varnar man för att om ersättningen blir för låg vill inte privata boenden vara med. En idealiserad bild målas upp med ett överflöd av boenden i närområdet samtidigt som man inte säger hur de tomma platser som är en förutsättning för boendegaranti värd namnet ska betalas. En boendegaranti värd namnet och rätten att köa förutsätter att resurserna ökas så att alla äldre kan få önskat boende utan att behöva flytta flera gånger. Ekvationen går inte ihop.
I verkligheten kommer de äldre att få köa på obestämd tid för att platser som de kanske aldrig får i det borgerliga valfrihetssystemet. Eller så blir de för gamla för att orka flytta en gång till när kötiden räcker till för önskeboendet. Vi menar att vår politik är ärligare. Äldreomsorgen behöver mycket mer resurser. Det ska finnas äldreboenden och kollektivboenden i tillräcklig omfattning i alla delar av staden. Äldre ska få bo nära barn eller vänner om de så önskar. Självklart ska de få ställa sig i kö till önskat boende när de beviljats plats. Men det är också viktigt att de får större inflytande över hur boendet utformas, så att det passar allas behov.
Ledamoten Majvi Andersson m fl (s) anmälde ett särskilt uttalande enligt följande.
Vi instämmer till fullo i det yttrande och de frågeställningar som lämnats av Leif Rönngren m fl (s) vid ärendets behandling i Äldrenämnden den 21 augusti.
Vi instämmer likaså till fullo i Kommunstyrelsens pensionärsråds synpunkter så som de framstår i § 9 i protokoll från deras sammanträde den 9 augusti.
Vidare instämmer vi i förvaltningens synpunkt att valfrihetssystemet kan komma att medföra att stadsdelsnämnderna inte kommer att styra över den egna budgeten som tidigare och att det inte går att utesluta att det kan innebära vissa problem. Vi befarar att det blir ytterligare ett sätt att avlöva stadsdelsnämnderna för att senare avveckla dem.
Vi anser att alliansen skyndar fram för fort och klumpigt i sin iver att snabbt skapa kundvalsmodeller och valfrihetssystem som enbart ska bygga på att det finns så många privata utförare och aktörer som möjligt. Det är knappast troligt att de äldre i första hand saknar massor med företag och utförare att välja mellan när det är dags för ett annat boende än det egna hemmet. Däremot tror vi att det är vetskapen om att det finns trygga och säkra boenden med en kvalitativt högt stående vård och omsorg som är nummer ett på agendan för många människor, både de som redan är äldre och där frågan är aktuell, som för många som börjar bli lite till åren och har funderingar på hur det ska bli när den dagen kommer då de inte längre kan bo kvar hemma.
Om införandet av ett kundvalssystem blir verklighet är det oerhört viktigt att staden alltid kan vara med i konkurrensen och lägga sk egenregianbud. Det vore ett makalöst resursslöseri att inte anstränga sig för att ta till vara all den kompetenta och dugliga personal som staden satsat på och som nu arbetar inom stadens egna verksamheter. Som ytterst ansvarig måste staden också alltid ha möjligheten att behålla och utveckla egna kompetenser så att det blir kvalitetsmässigt genomförbart att ta över om/när det fallerar i något av de upphandlade boendena.
I remissunderlaget heter det ”Ett av valfrihetssystemets viktigaste mål är att det skall medföra ökad mångfald”. Vidare ”Målet med ökad mångfald är att den enskilde i sitt närområde ska ha möjlighet att välja bland ett stort antal aktörer och inriktningar”. Dessa båda meningar kamouflerar bara nödtorftigt det som hela ärendet handlar om, nämligen alliansens omsorg om företag och entreprenörer framför omsorgen om den enskilda äldre människan. Och rent ut står det i underlaget ”att om behovet avser en väldigt speciell kompetens eller omsorg så begränsas valmöjligheten till de vårdgivare som erbjuder detta”. Ingenstans framgår det vad som ska hända den som har speciella behov ifall ingen vårdgivare erbjuder den speciella kompetensen eller om det är fullt hos den/dem som kan erbjuda det. Redan innan valfrihetssystemet är ett faktum fråntas de som kanske har det allra största behovet sin möjlighet till valfrihet för sin personliga del.
Ett annat mål för valfrihetssystemet är att ”kvaliteten ska öka genom att brukarna kan välja de boenden som har god kvalitet”. Underförstått att det kommer att finnas boenden som har sämre kvalitet som kan väljas bort. Problemet är hur brukarna ska veta vilka av alla dessa privata boenden som har god kvalitet. Kommer förvaltningarna att lista kvaliteten eller utfärda varningar för dem som brister i kvalitet? Och vad händer om en äldre väljer fel och vill ha ett boende med bättre kvalitet än den först valda? Kommer valfriheten att utsträckas till ett eller flera omval eller sitter man fast i sitt första val? Och är det den enskilde eller biståndsbedömningens kvalitetskrav som ska vara vägledande? Ytterligare en viktig fråga är vad som händer med den som av någon anledning inte kan, orkar eller vill välja.
Frågorna är många – tyvärr saknas svaren i underlaget.
Ledamoten Kenneth Rönnquist (mp) anmälde ett särskilt uttalande enligt följande.
Ett införande av kundvalssystem för vård- och omsorgsboenden inom äldreomsorgen är positivt om det kan leda till ökad kvalité inom äldreomsorgen och en ökad anpassning till brukarnas individuella behov genom större valmöjligheter och profiler. Att ett kundvalssystem införs endast med ideologiska motiv att öka mångfalden är däremot tveksamt. Brukaren, den äldre, måste stå i fokus genom hela processen.
Det är positivt att konkurrensen inom valfrihetssystemet inte sker med priset utan med kvaliteten. Här finns alltså stora möjligheter att införa miljö-, och sociala krav vid upphandling av aktörer, liksom krav på viss andel ekologisk mat. Avtalen ska även innehålla en antidiskrimineringsklausul av det slag som användes vid alla avtal under förra mandatperioden men som nu är borttagen. Antidiskrimineringsklausulen säkerställer att aktörerna inte åsidosätter mänskliga rättigheter i sin personalpolitik, till exempel genom att ha en fungerande jämställdhetsplan. Staden får därutöver uppdrag att utreda vilka övriga miljökrav som kan ställas i upphandlingarna av kundvalssystemet.
Precis som staden påpekar är det viktigt att information om kundvalssystemet når brukare, anhöriga och aktörer. Förslaget är dock vagt när det gäller hur informationen ska spridas. Den nämnda kommunikationsplanen bör snarast upprättas.
I förslaget finns ingen utförlig information om hur kundvalssystemet ska följas upp och kvalitetssäkras. Det är av yttersta vikt att systemet verkligen fungerar när det kommer igång och inte bara existerar av ideologiska skäl. En utförlig plan för kvalitetssäkran måste därför komplettera förslaget.
Stadsdelsnämnden åberopar detta tjänsteutlåtande som svar på remis-
sen.
Äldrenämndens förslag till ny äldreplan för 2007-2011 ska ersätta den tidigare gällande äldreomsorgsplanen 2006-2010. Kommunstyrelsen har remitterat förslaget till stadsdelsnämnden för yttrande.
Äldreplanen är tillsammans med budgeten det viktigaste styrdokumentet för stadens äldreomsorg. Med utgångspunkt från äldreplanen ska stadsdelsnämnderna utforma verksamheterna utifrån lokala förutsättningar och behov. I förslaget till äldreplan ingår uppgifter om styrdokument, fakta om befolkningsutvecklingen och ekonomiska förutsättningar, mål och strategier m.m.
Förvaltningen menar att förslaget till stadens äldreplan som helhet inte
riktigt återspeglar den inriktning för äldreomsorgen som anges i stadens budget för 2007 med inriktning 2008 och 2009. Det är önskvärt att kommunfullmäktiges styrsignaler i de båda dokumenten är konsekventa och underlättar nämndernas och förvaltningarnas arbete med mål och prioriteringar. Vidare försvåras uppföljningen av äldreplanen om inte anknytningen mellan äldreplanen och budgeten är tydlig.
Stadsdelsförvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande daterat den 20 juni 2007. Dnr 185-2007-504.
Ledamoten Majvi Andersson m fl (s) lämnade ett särskilt uttalande enligt följande.
Förvaltningen pekar på brister i remissunderlaget i förhållande till stadens budget för 2007. Det är naturligtvis anmärkningsvärt att alliansen inte har förmåga att utarbeta en äldreplan som speglar inriktningen för äldreomsorgen i stadens budget, så som den är tagen för 2007 med inriktning på 2008 och 2009.
Äldre har rätt till ett gott liv med god vård och omsorg, trygg tillvaro och social gemenskap. De är våra mest erfarna samhällsmedborgare och de har rätt att själva bestämma över sina liv. Det är en självklar rättighet att alla äldre ska ha ett reellt inflytande över sin vardag. Den äldre människan har precis som den yngre, olika behov. De som vill och kan ska, så långt det är möjligt, ha rätt att bo kvar hemma men när man behöver det ska man känna sig säker på att det finns plats på ett boende som kan erbjuda vård och omsorg alltefter behov. I det nya förslaget till äldreplan saknar vi de äldres perspektiv. Planen tar istället avstamp från alliansens vilja att konkurrensutsätta och privatisera den kommunala verksamheten.
Enligt förslaget till äldreplan ska den enskildes inflytande öka genom mångfald och valfrihet. Trots detta kan en enskild inte ställa sig i kö till önskat boende om inte plats kan beredas inom rimlig tid. Den äldre som känner krafterna svikta men inte i tid kan se om sitt hus och ställa sig i kö för att komma in på ett önskat boende när behovet inställer sig, har verkligen ingen valfrihet. Återigen ser vi hur löftet om valfrihet klingar falskt, det är omsorgen om det privata företagandet som står i främsta rummet och inte omsorgen om den enskilde äldre.
För att alla ska omfattas av valfriheten är det viktigt att äldreplanen tar upp frågan om hur man ska bemöta de äldre som av en eller annan anledning inte kan, orkar eller vill välja. En valfrihetsreform av den dignitet alliansen påstår sig stå för måste ju i rimlighetens namn omfatta alla och inte bara dem som kan, orkar och har förmågan att välja.
För den äldres trygghet är det viktigt att ett fungerande nätverk mellan kommun och landsting byggs upp. Den som blir i behov av läkarinsatser ska vara säker på att snabbt få kontakt med läkare och vården. Här saknar förslaget relevanta skrivningar.
En märklig detalj är att det i avsnittet Äldres säkerhet står att brott mot äldre alltid ska anmälas och vem som kan anmäla. Vi kan inte se varför anmälan ska göras enbart av den drabbade själv eller av någon närstående, eller av stadsdelsförvaltningen. Varför ska de ansvariga i verksamheterna som kommer att drivas av denna önskade mångfald av aktörer, vara undantagna skyldigheten att anmäla brott som begåtts mot de äldre?
En väl fungerande hemtjänst är viktig för att den som önskar det ska kunna bo kvar i egna hemmet så länge som möjligt. Tidiga insatser från hemtjänsten kan, precis som fixartjänsterna, förhindra att äldre råkar ut för olyckshändelser av olika slag. De får också möjlighet till kontakter och sällskap, vilket sammantaget ökar livskvaliteten. Vi anser att alla som är över 75 år skall garanteras två timmars hemtjänst i veckan med starkt förenklad biståndsbedömning. Även fixartjänsterna behöver byggas ut och kunna erbjudas till alla redan från 67 år med ambitionen att alla som fyllt 65 ska omfattas av denna reform.
Man borde också undersöka möjligheterna att låta alla hemmaboende äldre kunna utnyttja äldreboendenas resurser som t ex att äta lunch där, få hjälp med att sköta hygienen, träffa sjuksköterskan, osv.
För dem som vårdar anhöriga och närstående ska det finnas ett varierat utbud av stöd och hjälpinsatser Här utgör dagverksamheter, korttidsvistelse, växelvård och avlösning i hemmet viktiga verksamheter för stöd och avlastning. För anhörigvårdaren är det också oerhört viktigt att få en snabb och adekvat information.
För att ge äldre en god vård och omsorg behövs en bra arbetsmiljö och personal med hög kompetens och självklart ska de ha god och adekvat utbildning. En kontinuerlig kompetensutveckling för personalen är viktig, liksom en kontinuerlig ledarutveckling för cheferna. Det är också viktigt att personaltätheten är så sammansatt att det finns tillräckligt med personal dygnet runt.
En bra äldreplan bör också ta upp andra frågor än de som berör vård och omsorg. Planen bör innehålla frågor som tar upp den fysiska planeringen av samhället och tillgänglighetsperspektiv. Även konsumentfrågor och möjlighet till kulturupplevelser, rekreation och fritidsaktiviteter bör behandlas. Det kan också handla om nya tankesätt - att i vardagen, arbetslivet och den ideella sektorn ta tillvara de äldres livserfarenhet och kompetens.
Ledamoten Maj-Len Eklund (v) anmälde ett särskilt uttalande enligt följande.
En bred överensstämmelse råder om socialtjänstlagens målsättning att äldre människor ska kunna leva och bo självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra. Det skulle därför kunna finnas en god grund för en långsiktig planering i staden för att skapa bästa möjliga förutsättningar att tillgodose de äldres behov.
Gällande äldreomsorgsplan för 2006 till 2010 antogs så sent som december 2005 och överensstämmer på flera områden med det nya förslaget till äldreplan. Vi är exempelvis överens om att våra äldreboenden är gemensamma resurser, vikten av utevistelse och god kost för de äldre, behovet av anhörigkonsulenter samt friskvård för medarbetarna. De politiska skillnaderna gäller främst privatiseringen men också medarbetarfrågor, genusperspektiv och diskriminering. Dessa skiljelinjer hade kunnat skrivas in i stadens budget istället för att ändras i äldreomsorgsplanen bara ett år efter dess införande.
Det är sorgligt för stockholmarna att de borgerliga partierna till varje pris vill ”sätta sin prägel” på äldreomsorgen. De väljer därför att göra om planen och öka administrationen både centralt och lokalt, istället för att satsa alla resurser på att öka kvaliteten för de äldre. Med tanke på att förslaget till ny äldreplan faktiskt betonar att budgeten är det yttersta styrdokumentet är det ännu mer förvånande att man slösar resurser på att flytta stycken och byta rubriker i planen istället för att låta medarbetarna arbeta vidare efter gällande plan.
Vi tar helt avstånd från förslaget att stimulera fler alternativa utförare genom att stödja anställda som vill ”avknoppa” verksamheten, eftersom det innebär att vår äldreomsorg som generationer av stockholmare varit med och byggt upp säljs ut till underpris till en enda eller några personer som råkar vara anställda just då. Vi menar att anställda som vill starta företag inom äldreomsorgen får göra det med egna och inte med andras pengar. Våra äldre gynnas inte av att kommunen satsar sina resurser på att avveckla den egna äldreomsorgen.
En kommunal och väl utbyggd äldreomsorg garanterar insyn för att de äldre stockholmarna ska kunna leva under goda och trygga levnadsförhållanden. Överskott i verksamheten ska gå till att utveckla äldreomsorgen och inte till vinster i privata bolag.
Vi vill också framhålla att frivilligorganisationernas insatser är oerhört viktiga som komplement till kommunens verksamhet och ska stödjas med ekonomiska bidrag och lokaler, men att de aldrig kan och ska överta ansvaret för välfärden.
I nu gällande äldreomsorgsplan framgår att de anställda ska ha hög kompetens, medan den nya planen bara säger att de anställda ska ha adekvat utbildning. Det är förståeligt att ambitionerna skrivs ner, eftersom man inte har resurser att satsa på kompetensutveckling i den unika omfattning som vi gjorde med Kompetensfonden. Vi vänder oss också emot att de borgerliga partierna tagit bort skrivningarna om att det är viktigt med rimliga ansvarsområden för att cheferna inom äldreomsorgen ska kunna utöva ett gott ledarskap. Vi skulle även vilja tillföra ett avsnitt om vikten av förkortad arbetstid inom äldreomsorgen för att medarbetarna ska kunna få en god arbetsmiljö och därigenom kunna ge våra äldre en god vård och omsorg.
I gällande äldreomsorgsplan finns ett avsnitt om biståndsbesluten och dess betydelse för rättsäkerheten för de äldre, vilket helt saknas i det nya förslaget. Det är anmärkningsvärt med tanke på att biståndsbesluten lägger grunden för äldreomsorgens insatser, vilket framhållits både i forskning och i revisionsrapporter. Vi skulle också vilja tillföra ett avsnitt om förenklad biståndsbedömning för att frigöra resurser till rådgivande och uppsökande arbete. I remissen finns inga förklaringar till varför avsnittet om biståndsbesluten har tagits bort, vilket är ett tillräckligt skäl att återremittera planen för att belysa frågeställningen.
Genom att tala tyst om biståndshandläggningen osynliggörs det stora behovet av att tillämpa ett genusperspektiv i äldreomsorgen. I den gällande äldreomsorgsplanen framgår ”Att beakta genusperspektivet är viktigt då det finns forskning som visar att synen på mäns och kvinnors åldrande skiljer sig åt. Till exempel finns det forskning som visar på att män som vårdar sin maka/sambo oftare får mera stöd från äldreomsorgen än kvinnor i motsvarande situation.”
Ingen av dessa skrivningar om genusperspektivet finns med i det nya förslaget, vilket är ett stort steg tillbaka för jämställdheten, eftersom så många kvinnor arbetar i äldreomsorgen, vårdar sina anhöriga och själva på ålderns höst får insatser från äldreomsorgen. Detta är ett andra och mycket starkt skäl till att återremittera planen för att belysa frågeställningen.
Ett tredje frågetecken rör diskriminering. I nu gällande plan finns ett stycke om ”Äldre – inte en homogen grupp” som påtalar vikten av att ”Äldreomsorgen ska aktivt verka för att alla äldre, oavsett etnisk tillhörighet, religion eller sexuell läggning bemöts med respekt för den enskildes särskilda behov och rätt till integriteten.” I förslaget till ny plan talas bara allmänt om respekt för integritet och individuella behov, trots att det finns sakliga skäl att lyfta fram vissa diskrimineringsgrunder. Samma osynliggörande finns inom personalområdet.
Vi vill till skillnad från de borgerliga partierna att fixartjänsten för de äldre ska gälla från 67 år och inte från 75 år som anges i det nya förslaget till äldreplan. Det är också en stor brist att ambitionsnivåerna för seniorboendena har dragits ner, bland annat har man strukit att merparten av stadens seniorboenden har tillgång till gemensamhetsutrymmen och att hemtjänsten bör ha minst en lokal i huset eller i närheten. Kulturen som en del av äldreomsorgen har tonats ner och vare sig kulturombud eller anhörigombud nämns i förslaget. Det finns också oklarheter om kvarboendeprincipen fortfarande ska gälla på servicehusen.
De borgerliga partierna föreslår att de äldre ska ha rätt att välja boende som certifierats eller upphandlats av staden oavsett om det ligger utanför det egna stadsdelsområdet. Förslaget är oklart eftersom det inte framgår vad som gäller för kommunala boenden. Med tanke på konkurrenspolicyn är svaret givet: alla kommunala boenden ska upphandlas, men var finns då valfriheten för de som vill bo kommunalt? I nu gällande äldreomsorgsplan framgår att äldre så långt det är möjligt ska kunna påverka val av vård- och omsorgsboende. I förslaget till nya riktlinjer som stoppades av de borgerliga partierna framgår av borgarrådets synpunkter att äldre ska ha rätt att välja vård- och omsorgsboende med hemtjänst i den stadsdel man önskar.
Vi menar att nu gällande äldreomsorgsplan och vårt förslag till riktlinjer var ärligare, eftersom förslagen var anpassade till de resurser som fanns. De borgerliga partierna utställer stora löften om garantier utan att koppla på resurser. En boendegaranti värd namnet och rätten att köa till boende förutsätter att det finns tillräckligt med platser så att äldre verkligen kan få det boende de önskar inom en rimlig tid. Det förutsätter att det finns kvar kommunala boenden som alternativ. Vi är för att äldre exempelvis ska kunna välja att bo nära sina barn eller vänner men vet också från skolvalet att valfrihet starkt gynnar de välutbildade. Verklig valfrihet inom äldreomsorgen förutsätter att äldre ska kunna välja på samma villkor oavsett om man kan tala för sig eller sina anhöriga. Inga sådana garantier ges i den nya äldreplanen.
Ledamoten Kenneth Rönnquist (mp) lämnade ett särskilt uttalande enligt följande.
Denna plan överensstämmer till största delen med den som antogs under den förra mandatperioden. En bättre konkretisering av kvarboendeprincipen är att det inte får bli ett tvång som det allt för ofta har varit.
En generell skillnad är att nu finns mindre konkreta förslag.
1 En brist är att biståndsbedömningen inte behandlas trots att den ligger till grund för hela äldreomsorgen.
2 Genusperspektiv saknas i den nya planen
3 Diskriminering behandlas endast i allmänna ordalag
4 Ambitionen för seniorbostäder har minskat
5 Anmälningsförfarandet till äldreboende är mer oklart
6 Löften om garantier är inte tydligt kopplade till resurser
7 Frågor om livskvalitet saknas i den nya planen: möteslokaler, kultur, mm
Vad beträffar ”fixartjänsten” skall åldersgränsen sänkas från föreslagna 75 år till 67 år. Därigenom kan många olyckor i hemmen förhindras. Olyckor som leder till personligt lidande och ökade vårdkostnader.
God framförhållning inom äldreomsorgen innebär att man ska kunna skifta mellan servicehus och seniorboende efter behov.
Äldreförvaltningen har i enlighet med förslaget till Stockholms stads äldreplan 2007-2011 utarbetat ett förslag till riktlinjer för handläggning av ärenden enligt SoL och LSS inom äldreomsorgen. Riktlinjerna är ett komplement till lagstiftningen på området och ska fungera som stöd och vägledning i myndighetsutövningen samt till att öka förutsättningarna för en likvärdig äldreomsorg över hela staden.
Förvaltningen menar att riktlinjerna fyller en viktig funktion som stöd för handläggning av ärenden inom stadens äldreomsorg och konstaterar att riktlinjerna nu har reviderats med utgångspunkt från ändringar och tillägg i de nationella styrdokumenten samt utifrån kommunfullmäktiges mål och budget.
Förslaget till riktlinjer innehåller riktlinjer för vad som kan bedömas vara en skälig levnadsnivå vid vissa hemtjänstinsatser såsom hur ofta städning och inhandling ska utföras. Förvaltningen framhåller att likvärdighet för de äldre med utgångspunkt i socialtjänstlagen inte uppnås med standardnivåer för hur ofta tjänsterna ska utföras. Om dessa uppgifter ändå ska ingå i stadens riktlinjer måste det säkerställas att de inte tillämpas på ett sätt som strider mot socialtjänstlagen och dess intentioner.
Därutöver framhåller förvaltningen vikten av att de ekonomiska konsekvenserna av förslaget analyseras noggrant och att nämndernas kostnadstäckning garanteras. Till sist betonar förvaltningen att det är angeläget att riktlinjerna åtföljs bl.a. av satsningar på biståndsbedömarnas kompetens, ledning och styrning samt kvalitetsutveckling inom stadens äldreomsorg.
Stadsdelsförvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande daterat den 20 juni 2007. Dnr 222-2007-504.
Det är bara att beklaga att den nuvarande majoriteten genom sitt återremissförfarande av det tidigare genomarbetade och förankrade förslaget förhalat införandet av riktlinjerna. I huvudsak hade dessa förslag redan kunnat vara verklighet till glädje för många äldre eftersom de nya förslagen till stora delar sammanfaller med de tidigare. Men annat är väl inte att vänta av partier som prioriterar skattesänkningar före välfärdsfrågor.
Vi vill särskilt lyfta fram att kriterierna för äldreboende förändras så att den enskilde äldres egen upplevelse såsom t ex social oro eller ohälsa, skall kunna utgöra skäl för särskilt boende. Även den äldre som är förhållandevis ”pigg” kan ha ett behov av att flytta in i ett servicehus för att uppleva trygghet och social hälsa.
Vi socialdemokrater vill tillföra en valfrihetsreform som innebär att alla över 75 år skall kunna få minst 2 timmars hemtjänst i veckan med förenklad biståndsbedömning. Ur erfarenheten och slutsatserna i äldreinspektörsrapporterna, revisorsutlåtanden och verksamhetsuppföljning i övrigt ser vi att biståndsbedömningen inte alltid är ett verktyg för att möta de äldres behov och önskemål i vardagen. Men med denna reform skulle makten över insatsen flyttas från myndighetsutövande till den enskilde äldre och det skulle även minska administrationen. Reformen skulle också ge medarbetarna i hemtjänsten bättre förutsättningar att kunna använda sin erfarenhet och kompetens i det vardagliga mötet med de äldre.
Stadsdelsnämnden åberopar detta tjänsteutlåtande som svar på remissen.
Stadsledningskontoret föreslår i remissärendet att fem Jobbtorp inrättas från 2008-01-01. Syftet med införandet av Jobbtorg är att förstärka
Stadens insatser för att fler arbetslösa ska komma ut i arbete, och därmed minska stadens kostnader för försörjningsstöd.
Kommunstyrelsen har remitterat förslaget till stadsdelsnämnden för yttrande senast 2007-08-31.
Förvaltningen är positiv till förslaget om inrättande av Jobbtorg inom
Staden och att resurserna och utbudet av insatser för arbetslösa försörjningsstödstagare därmed samlas inom större enheter. Detta ger förutsättningar för en mer effektiv användning av stadens resurser inom området, likriktad metodutveckling och bättre samverkan med övriga aktörer. Det är också positivt att staden nu avser att ta tillvara de erfarenheter som har gjorts inom de lokala projekten på ett genomarbetat sätt.
Stadsdelsförvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande
daterat den 19 juni 2007. Dnr 228-2007-502.
Ledamoten Majvi Andersson m fl (s) anmälde att de lämnar ärendet utan eget ställningstagande.
Före valet lovade de borgerliga en jobbgaranti innebärande att alla arbetslösa skulle ha jobb inom fem dagar. Detta reducerades efter valet till att alla som ansöker om ekonomiskt bistånd på grund av arbetslöshet skulle garanteras arbete eller utbildning inom fem dagar. Löftet är nu ytterligare reducerat till ett garanterat besök på ett av alliansens fem jobbtorg, för dem som söker försörjningsstöd. Det framgår också av ärendet att jobbgarantin inte alls innebär en garanti om jobb eller utbildning som utlovades före valet utan det är endast en garanti om en handlingsplan. Det är ett av de större valsveken.
För många av de tänkta målgrupperna är närhet mycket viktigt. Med förslaget om inrättandet av bara fem jobbtorg i hela Stockholm blir det svårt för många att verkligen ta sig dit vilket ytterligare försvåras av det indragna SL-kortet. I förslaget nämns heller inget om hur målgruppen ska resa till jobbtorgen? För Älvsjös del instämmer vi i förvaltningens propå att det inte är självklart att bästa platsen för Jobbtorg sydväst är i Skärholmen.
Alla människor har en inneboende vilja att leva sitt liv på egna premisser; att klara sig själv och inte vara beroende av andra. Från samhällets sida är det viktigt att stödja och förstärka den enskildes förmåga att finna vägar till självständighet och egen försörjning. Utgångspunkten måste vara att människor både vill och kan ta ansvar för sin egen försörjning, att de vill arbeta. Att endast ställa krav utan att anvisa och ge möjligheter är ingen lösning på de arbetslösas problem.
Visst har en arbetslös person skyldighet att stå till arbetsmarknadens förfogande och vara beredd att göra sin insats men personen måste också ha rätt till ett passande arbete. Detta stöds av en aktiv arbetsmarknadspolitik som syftar till arbete åt alla. Men den nuvarande politiska majoriteten har med sina kraftiga nedskärningar av arbetsmarknadspolitiska åtgärder frångått det goda med arbetslinjen och stannat kvar inom en snäv gräns av tvångsåtgärder.Enligt förslaget ska jobbtorgen vara en gemensam ingång för arbetsmarknadsåtgärder för de olika målgrupper som staden arbetar med. Vi tycker att det borgerliga förslaget går ut på att i första hand minska försörjningsstödet istället för att verkligen skapa förutsättningar för flera att komma ut på arbetsmarknaden. Vi menar att det är en omöjlighet att klumpa ihop så stora och olika grupper människor och förvänta sig en positiv utveckling. För många av dessa grupper t.ex. ungdomar krävs det ett mer individualiserat, lokalt stöd. Detsamma gäller nyanlända och SFI- studerande.
Jobbtorget har i uppgift att hjälpa flyktingar att få sina kunskaper validerade, men förslaget tar inte upp de hinder som finns kring en sådan process; t ex att många flyktingar helt saknar papper på utbildning eller färdigheter när de kommer till Sverige. Skolverkets statistik visar att andelen fullföljande SFI-elever i Stockholm är lägst i landet och att Stockholm satsar mindre än en tredjedel så mycket pengar per heltidsstuderande inom SFI som t ex Göteborg. Kvaliteten på SFI och lärarnas status behöver höjas och mer resurser måste till för att SFI ska kunna bli en del av det aktiva handlingsinriktade jobbtorgskonceptet.Vi anser att det är en självklarhet att det är arbetslinjen som gäller men vi tror inte att piskan är rätt redskap. Det måste finnas lösningar som är väl anpassade till de olika målgrupperna och individerna. Inom staden finns redan idag många goda exempel på gemensamma och lokala projekt som uppvisar mycket goda resultat. Eftersom de verkar läggas ner nu riskerar den samlade kompetensen att gå förlorad.
Det är självklart att hela kedjan av resurser på arbetsmarknadsområdet såväl arbetsförmedlingens som försäkringskassans, samlas för att den enskilde ska finna snabbaste väg till egen försörjning och fast förankring på arbetsmarknaden. Vi ser stora svagheter i förslaget då varken arbetsförmedlingen eller försäkringskassans deltagande kan formuleras eller ens tas i beräkning på grund av alliansens neddragningar på nationell nivå. Det riskerar självfallet att haverera hela tanken med jobbtorg, samarbete och snabba och samlade insatser.Jobbtorgen kommer inte att bekostas med extra tillskott av pengar utan finansieringen ska ske med resurser som redan idag finns i SDN – t ex pengar för flyktingmottagning – resurser som många gånger är otillräckliga. Detta kommer att urholka det arbete som idag ger positiva resultat i många stadsdelar.
Ärendet andas att de lokala politikerna i SDN fråntas makten att besluta över arbetsmarknadsverksamheter i sitt eget stadsdelsområde – att allt ska vara centralt. Det är ytterligare ett steg i avvecklingen av stadsdelsnämnderna.
Vi tycker inte att ansvaret för jobbtorgen ska ligga under kommunstyrelsens ekonomiutskott. Det kommer att bli en administrativt och organisatoriskt alldeles för stor apparat vilket allvarligt kommer att underminera effektiviteten. Vi menar att det är självklart att det är stadsdelarna, som har uppgiften och ansvaret enligt förslaget, som ska få resurser och organisation för verksamheten. Central detaljstyrning av lokala arbetsmarknadsverksamheter främjar inte effektiviteten. Det är orimligt att i en storstad som Stockholm centralisera en verksamhet som vänder sig direkt till invånarna. Internt i staden försvåras samverkan med försörjningsstödet då flera olika nivåer ska ansvara och samarbeta både internt och externt med privata utförare, arbetsförmedling, utbildningsanordnare, försäkringskassa mm. Centralstyrningen riskerar att öka byråkratin.
Men självfallet ska staden stimulera till samarbete mellan stadsdelar. Under de senaste åren har många nämnder drivit gemensamma arbetsmarknadsverksamheter. Så bör det fungera i fortsättningen också. Däremot kan det vara rimligt att vissa särskilda verksamheter är stadsövergripande och då knytas till en stadsdelsnämnd eller en central nämnd. Exempelvis det planerade arbetsmarknadsprojektet för personer med funktionsnedsättningar som stoppades av den borgerliga alliansen på grund av brist på pengar.
Vi anser inte att upphandling av verksamheter som ska ingå i jobbtorgen är bra. Det innebär att man redan från start bygger in gränser, konkurrenshinder och samarbetssvårigheter.
Av dem som uppbär försörjningsstöd finns gruppen med socialmedicinska hinder och sjukskrivna utan ersättning från försäkringskassa. Det är viktigt att de inte bara klassas som arbetslösa och hänvisas till ett jobbtorg. Dessa personer måste få en tydlig rehabiliteringsplan i samarbete med försäkringskassa och arbetsförmedling. Det framgår inte av förslaget hur fastställande av arbetsförmåga ska inkluderas i tidsaspekten fem dagar.
Förslaget saknar riktlinjer för hantering av information/överföring mellan olika instanser. Jobbtorgen ska ju ha ett nära samarbete och koppling mellan socialtjänst, arbetsförmedling, utbildningsanordnare, försäkringskassa, privata företag liksom offentliga andra instanser. Utan riktlinjer kan rättssäkerheten inte garanteras för den enskilde.
Förslaget brister i diskrimineringsperspektiv. Bland jobbtorgets målgrupper finns några grupper där diskriminering utgör ett reellt hinder för att få arbete som personer med utländsk bakgrund, personer med funktionshinder, unga och äldre arbetslösa. Sådana diskriminerande hinder behöver uppmärksammas redan när handlingsplaner och aktivitetsplaner utarbetas. Diskriminerande strukturer utgör ett betydande hinder på arbetsmarknaden och kräver särskild uppmärksamhet och därför är det synd att förslaget till jobbtorg inte närmar sig problematiken. Det förekommer att arbetsgivare systematiskt utnyttjar praktikanter, t ex genom att ge dem begränsade arbetsuppgifter eller genom att byta ut dem när praktiktiden är slut istället för att anställa. Om en arbetssökande hänvisas en praktikplats (med hot om indraget försörjningsstöd om hon/han inte accepterar den) bör det finnas ett ordentligt avtal mellan Jobbtorg och arbetsplats där praktikanten garanteras handledning, normala arbetsvillkor och varierande arbetsuppgifter. Handlingsplanen ska följas upp också för att kontrollera att det som utlovats verkligen uppfyllts också från utbildningsanordnare, praktikplatser, arbetsplatser och andra medverkande.
För att säkerställa den enskildes rätt till ett arbete med god arbetsmiljö, avtalsenlig lön och avtalsenliga rättigheter i övrigt, är det viktigt att de arbeten som anvisas genom jobbtorgen går till arbetsgivare med kollektivavtal.
Ledamoten Maj-Len Eklund (v) och ledamoten Kenneth Rönnquist (mp) anmälde ett särskilt uttalande.
De goda erfarenheterna från den fantastiska metodutveckling som genomfördes under vår tidigare rödgröna mandatperiod ska självfallet styra stadens övergripande målsättningar och inriktningar för arbetsmarknadspolitiken. Utan kompetensfondens arbetsmarknadsprojekt, utan arbete nu, arbetsforum sydost samarbetet mellan myndigheterna hade inte dagens kunskap om framgångsrika metoder kunnat läggas in i den borgerliga kostymen som kallas jobbtorg.
Självklart måste hela kedjan av resurser på arbetsmarknadsområdet, arbetsförmedlingens resurser liksom försäkringskassans samlas för att den enskilde ska finna snabbaste väg till egen försörjning och fast förankring på arbetsmarknaden. Vi ser stora svagheter i förslaget då varken arbetsförmedlingen eller försäkringskassans deltagande kan formuleras eller ens tas i beräkning på grund av alliansens neddragningar på nationell nivå. Det riskerar självfallet att haverera hela tanken med jobbtorg, samarbete och snabba och samlade insatser.
Vi anser inte att ansvaret för jobbtorgen ska ligga under kommunstyrelsens ekonomiutskott Det kommer att skapa just den administrativa och organisatoriska ”koloss på lerfötter” som underminerar effektiviteten. Självklart ska stadsdelarna som har uppgiften och ansvaret enligt förslaget, ha resurser och organisation för verksamheten. Central detaljstyrning av lokala arbetsmarknadsverksamheter främjar inte effektiviteten. Det ökar avståndet mellan arbetslösa och ansvariga för verksamheten och tar inte den enskildes aktiva medverkan (som förutsätts i förslaget) på allvar. Det är istället viktigt att brukarinflytandet utvecklas i arbetsmarknadsverksamheterna. Det är orimligt att i en storstad som Stockholm centralisera verksamhet som vänder sig direkt till invånarna. Internt i staden, försvåras samverkan med försörjningsstödet då flera olika nivåer ska ansvara och samarbeta både internt och externt med privata utförare, arbetsförmedling, utbildningsanordnare, försäkringskassa mm. Centralstyrningen riskerar att öka byråkratin.
Jobbtorgens mål om långsiktig anställning för varje individ är bra, men står i motsättning till förslaget i de nya riktlinjerna för ekonomiskt bistånd där den enskilde ska ta snabbaste vägen till egen försörjning.
Vår uppfattning är att staden självfallet ska stimulera till samarbete mellan stadsdelar. Under de senaste åren har många nämnder drivit gemensamma arbetsmarknadsverksamheter. Så bör det fungera i fortsättningen också. Däremot kan det vara rimligt att vissa särskilda verksamheter är stadsövergripande och då knytas till en stadsdelsnämnd eller en central nämnd. Exempelvis det planerade arbetsmarknadsprojektet för personer med funktionsnedsättningar som stoppades av den borgerliga alliansen på grund av brist på pengar.
När det gäller unga arbetslösa illustreras svårigheterna redan i förslaget. Dels är stadsdelen ansvarig för handlingsplanen (aktivitetsplanen) för den unge, dels har numera utbildningsförvaltningen uppföljningsansvaret för unga, dels kommer arbetsförmedlingen in när den unge varit arbetslös mer än 3 månader. Precis som förvaltningen skriver; det blir lite rörigt. Och det byggs därmed ett antal stolar att falla mellan.
Unga långtidsarbetslösa har mer än fyrdubblas under det senaste året, vilket är både skrämmande och förutsägbart då arbetsmarknadsinsatserna skurits ner för gruppen och ersatts med en jobbgaranti efter tre månaders arbetslöshet. Stadens insatser enligt förslaget ska vara att
1) snabbt se till att den unge arbetslösa försörjningsstödstagaren anmäler sig som arbetssökande på arbetsförmedlingen. Men det är ju redan nu en förutsättning för att överhuvudtaget få försörjningsstöd att man är inskriven på arbetsförmedlingen?
2) planeringen för den unge sker tillsammans med Af så att man inte behöver börja om planeringen när Af tar över efter tre månader. Men det är väl ändå så att Af inte arbetar alls med unga 16-24 förrän tre månader gått och jobbgarantin gäller?
Utbildningsnämndens lagstadgade uppföljningsansvar från 1.7.07 för unga som inte går i gymnasieskolan kommer att bestå av en speciell form av IV-program med start 2008. Men det lagstadgade uppföljningsansvaret gäller väl även om inget IV-program startat?
Insatserna för unga arbetslösa närmar sig moment 22-läge.
Av de som uppbär försörjningsstöd finns gruppen med socialmedicinska hinder och sjukskrivna utan ersättning från försäkringskassa. Det är viktigt att de inte klassas som endast arbetslösa, vid hänvisning till jobbtorg. De bör ha en tydlig rehabiliteringsplan i samarbete med försäkringskassa och arbetsförmedling. Det framgår inte av förslaget hur fastställande av arbetsförmåga ska inkluderas i tidsaspekten fem dagar.
Mycket viktigt är rättssäkerheten för den enskilde. Jobbtorg ska ju ha nära samarbete och koppling mellan socialtjänst, arbetsförmedling, utbildningsanordnare, försäkringskassa, privata företag liksom offentliga andra instanser. Ordentliga riktlinjer gällande hantering av information/överföring mellan olika instanser behöver utarbetas.
Förslaget brister i diskrimineringsperspektiv. Bland jobbtorgets målgrupper finns några grupper där diskriminering utgör ett reellt hinder för att få arbete; personer med utländsk bakgrund personer med funktionshinder, unga och äldre arbetslösa. Sådana diskriminerande hinder behöver uppmärksammas redan när handlingsplaner och aktivitetsplaner utarbetas. Diskriminerande strukturer utgör ett betydande hinder på arbetsmarknaden och kräver särskild uppmärksamhet och därför är det synd att förslaget till jobbtorg inte närmar sig problematiken..
Jobbtorget har i uppgift att hjälpa flyktingar att få sina kunskaper validerade, men förslaget tar inte upp de hinder som finns kring en sådan process; t ex att många flyktingar helt saknar papper på utbildning eller färdigheter när de kommer till Sverige. Skolverkets statistik visar att andelen fullföljande SFI-elever i Stockholm är lägst i landet och att Stockholm satsar mindre än en tredjedel så mycket pengar per heltidsstuderande inom SFI som t ex Göteborg. Kvaliteten på SFI, lärarnas status behöver höjas och mer resurser måste till för att SFI ska kunna bli en del av det aktiva handlingsinriktade jobbtorgskonceptet. Det förekommer att arbetsgivare systematiskt utnyttjar praktikanter, t ex genom att ge dem begränsade arbetsuppgifter eller genom att byta ut dem när praktiktiden är slut, istället för att anställa. Om en arbetssökande hänvisas en praktikplats (med hot om indraget försörjningsstöd om hon/han inte accepterar den) bör det finnas ett ordentligt avtal mellan Jobbtorg och arbetsplats där praktikanten garanteras handledning, normala arbetsvillkor och varierande arbetsuppgifter. Handlingsplanen ska följas upp också för att kontrollera att det som utlovats verkligen uppfyllts också från utbildningsanordnare, praktikplatser, arbetsplatser och andra medverkande.
Det är viktigt att komma ihåg att de borgerliga innan valet lovade en jobbgaranti för alla som ansöker om ekonomiskt bistånd på grund av arbetslöshet. Löftet innebar att alla skulle garanteras arbete/utbildning inom fem dagar. Muntligen utlovades att dessa jobb inom fem dagar skulle vara till avtalsenlig lön.
Detta handlar numera om, som det uttrycks i förslaget ett besök på jobbtorget efter att man fått försörjningsstöd och en handlingsplan.
Försvarsdepartementet har givit Stockholms stad möjlighet att lämna yttrande över betänkandet ”Alltid redo!”. Kommunstyrelsen har remitterat ärendet till stadsdelsnämnden för yttrande senast 2007-08-29.
Översynen pekar på behovet av att stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera såväl olyckor som extraordinära händelser. För att uppnå detta föreslås en ny myndighet inrättas som ska ha ett helhetsansvar för områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar.
Förvaltningen stöder utredningens förslag att inrätta en statlig myndighet som ska ha ett helhetsansvar för områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar.
Stadsdelsförvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande daterat den 14 augusti 2007. Dnr 202-2007-004.
Stadsdelsnämnden överlämnar detta tjänsteutlåtande som sitt yttrande till Arbetsmiljöverket.
Arbetsmiljöverket genomförde 2007-05-28 en inspektion vid förskolan Snöripan, Snöripsvägen 32-34, Älvsjö. Inspektionen behandlade förskolans systematiska arbetsmiljöarbete, belastningsergonomi samt störande buller.
I inspektionsmeddelandet redovisas brister i arbetsmiljön med åtföljande krav på åtgärder. Inspektionen fann att det var länge sedan personalen fått utbildning i belastningsergonomi samt lyft- och förflyttningsteknik, att skötbordet i paviljongen har en olämplig placering, att säkerhetsdatablad för maskindiskmedel saknas samt att möjlighet till snabb ögonspolning saknas. Förvaltningen redovisar vilka åtgärder som vidtagits med anledning av brister och krav som ställts.
Stadsdelsförvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande daterat den 6 augusti 2007. Dnr 227-2007-402.
Stadsdelsnämnden överlämnar detta tjänsteutlåtande som svar på remissen.
Stadsdelsnämnden har fått ett förslag till detaljplan för område vid kvarteret Takbjälken i Örby slott på remiss. Planförslaget syftar till att möjliggöra uppförande av 13 två-plans kedjehus med tillhörande parkering och angöring.
Förvaltningen är i huvudsak positiv till förslaget men anser att grönytekompensation bör göras för de friytor som försvinner. Dessutom bör alternativ studeras till den föreslagna trafiklösningen med utfart för sopbilar och tunga transporter mot Täckhammarsvägen.
Stadsdelsförvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande daterat den 10 juli 2007. Dnr 229-2007-308.
Älvsjö stadsdelsnämnd har fått en remiss från kommunstyrelsen med förslag till reviderad fördelningsmodell för stadsdelsnämndernas stadsmiljöverksamhet. Den reviderade modellen föreslås genomföras 2008 och fortlöpande ses över. Fördelningsmodellen innebär en omfördelning mellan nämnderna med ca 12 mnkr, jämfört med fördelningen 2007. För Älvsjös del skulle detta innebära en höjning av medelstilldelningen med från 5,0 mnkr år 2007 till 5,7 mnkr år 2008.
Förvaltningen är i huvudsak positiv till den revision som nu görs som har förutsättningar att vara mer objektiv och rättvisande. Det kan dock också vara angeläget att använda en korrelationsfaktor som tar hänsyn till socialt mer utsatta stadsdelar samt att också hänsyn tas till stadsdelar med ansvar för skötsel av idrottsanläggningar, såsom strandbad och motionsspår. Förvaltningen vill också peka på behovet av att mer medel totalt sett behövs för att komma till rätta med det eftersatta underhåll som finns i stadens parkanläggningar.
Stadsdelsförvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande daterat den 24 juli 2007. Dnr 242-2007-004.
Ledamoten Kenneth Rönnquist (mp) anmälde ett särskilt uttalande
enligt följande.
Förvaltningens påpekande att det kan behövas "en korrelationsfaktor som tar hänsyn till socialt mer utsatta stadsdelar" och att det "behövs mer medel totalt för att komma till rätta med eftersatta underhåll som finns i stadens parkanläggningar" är viktig. Stockholm skall upplevas som en stad.
Det bör även utredas om det finns behov av en korrelationsfaktor som tar hänsyn till att olika stadsdelsområden kan ha särskilt känsliga eller biotoprika parker- och naturmarker, vilka kan kräva mer skötsel och underhåll, alltså en kvalitetsfaktor.
Väl skötta parker och promenadstråk blir allt viktigare inslag i Stockholms stadsmiljö, framför allt för barn och äldre. Ansvaret för skötsel av parker, promenadstråk, grönmarksområden och naturreservat ska ligga kvar hos stadsdelsnämnderna. Den utbyggnad av naturreservat som pågått under den gångna mandatperioden ska fortsätta. Stadsdelsnämnderna ska ges utökade resurser för skötsel av parker och grönmarksområden så att kvaliteten avsevärt ökar.
Stadsdelsnämnderna har fr.o.m. 2006 ansvar för friluftslivet. I Stockholm finns goda förutsättningar för ett rikt friluftsliv. Stockholmarna ska också ges goda utvecklingsmöjligheter till spontanidrott och rörelse. Här är friluftskarta, motionsslingor och informationsbrev till nyinflyttade viktiga verktyg.
Remissärendet behandlar den andra delen i den andra etappen av stadens översyn gällande resursfördelningssystemet för omsorgen om personer med funktionsnedsättning. I den första delen fastställdes under 2005 principerna för systemet. I ärendet behandlas frågorna vilken ersättning som ska gälla i de nya ersättningsnivåerna, på vilket sätt nivåbedömningarna ska utföras samt förslag och konsekvensbeskrivningar.
Förvaltningen stödjer som helhet förslaget till förändringar i resursfördelningssystemet för omsorgen om personer med funktionsnedsättning samt de i ärendet angivna förslagen till frågor som ska utredas vidare. Det är ett viktigt framsteg jämfört med tidigare att fördelningen nu kommer att baseras på den enskildes behov och att den är neutral i förhållande till utförare. När det gäller nivåerna i systemet är det positivt att de har differentierats något mer jämfört med tidigare samt att den högsta schablonnivån för varje verksamhet täcker in nästan alla personer med stora vårdbehov.
Ordföranden Karl Bern m fl (fp) och ledamoten Olle Andretzky m fl (m) föreslog att nämnden skulle ställa sig bakom förvaltningens förslag.
Ledamoten Maj-Len Eklund (v) och ledamoten Kenneth Rönnquist (mp) hade ett annat förslag till beslut.
Ordföranden ställe förslagen mot varandra och fann att nämnden beslutat enligt förvaltningens förslag.
Ledamoten Maj-Len Eklund (v) och ledamoten Kenneth Rönnquist
(mp) reserverade sig mot nämndens beslut med hänvisning till eget
förslag.
1. Stadsdelsnämnden beslutar att i huvudsak bifalla förvaltningens förslag till yttrande av översyn av resursfördelningssystemet för omsorgen om personer med funktionsnedsättning.
2. Övergångsregler ska övervägas när en uppföljning gjorts av hur systemet påverkar stadsdelsnämndernas medelstilldelning och effekterna för brukarna.
3. Därutöver framföra följande
Vi tror att det nya resursfördelningssystemet kan fördela resurser på ett mer rättvist sätt till stadsdelsnämnderna än nuvarande system. Men det är ett komplicerat system och svårt att bedöma effekterna innan budgeten för 2008 är klar. Det är därför viktigt att följa upp hur kvaliteten i verksamheten påverkas. Utredningen föreslår inga övergångsregler då det inte kunnat jämföra nuvarande och föreslaget system. Det är ingen acceptabel motivering. Vi anser att pengar självklart måste reserveras för att mildra stora effekter som kan drabba brukarna. En uppföljning måste därför göras i tertialrapport 1 och möjlighet att tilldela extra resurser till nämnder som får stora minskningar av tilldelade medel.
Det är välgörande att utredningen lyfter fram svårigheterna för stadsdelsnämnder som mär ut- lämnade till privata vårdgivare med dyra platser, när det saknas alternativ. För att vi ska kunna hushålla på ett bra sätt med stadens resurser och tillgodose brukarnas behov av en god omsorg måste staden självklart ta fram kommunala alternativ där vinstintresse inte styr. Den borgerliga alliansens blinda tilltro till privata vårdgivare är skadlig både för demokratin och kvaliteten i verksamheten men också för stadens ekonomi.
Det centrala kansliet för nivåplaceringar inrättades som en projektorganisation som ett led i utvecklingen av resursfördelningssystemet och inte som en permanent organisation. Kansliet motiverades med att likställigheten skulle öka men var ett avsteg från stadens organisation, eftersom stadsdelsnämnderna har det fulla ansvaret för handläggningen i ärenden. I samband med utvärderingen av systemet och kansliet är det viktigt att enligt utlåtande 2005:182 RVII (dnr 326-2101/2005) belysa hur nivåbedömningen kan organiseras för att både tillgodose lik- ställigheten ur brukarnas perspektiv och stadens grundläggande principer för styrning.
Ekonomichefen redogjorde muntligt för det ekonomiska utfallet
för juli månad.
Stadsdelsnämnden lägger ärendet till handlingarna.
Efter beslut i kommunfullmäktige startade hösten 2006 två Navigatorcentra (NC) i Stockholm stad. NC Nord som omfattade de åtta norra stadsdelsnämnderna och NC Syd som omfattade de tio södra stadsdelsnämnderna. Verksamheten riktade sig till ungdomar i åldern 16-19 år som inte påbörjat eller som avbrutit sina gymnasiestudier och som omfattades av stadens uppföljningsansvar enligt 1 kap. 18 § skollagen. NC avslutar sin verksamhet i juni 2007.
Den 1 juli 2007 avvecklas verksamheten eftersom ansvaret för frågorna enligt KF:s budget för 2007 övergår till utbildningsnämnden.
Stadsdelsnämnden lägger förvaltningens yttrande till handlingarna.
Älvsjö stadsdelsnämnd har ombetts inkomma med synpunkter på SL:s förslag till trafikförändringar inför år 2008. Remissutskicket har en tidplan som inte gjort det möjligt för nämnden att yttra sig innan remisstidens utgång. Förvaltningen har dock yttrat sig.
Förvaltningen vill framhålla att remisshanteringen måste ses över inför kommande år så att stadsdelsnämndernas synpunkter ”hinns med” samt, inte minst mot denna bakgrund, bör det finnas kvar ett forum för stadsdelsnämnderna att ha en direkt dialog med SL:s styrelse.
Förslaget till trafikförändringar för 2008 redovisar ett antal översyner av turtätheter och linjesträckningar i Älvsjöområdet, vilket är positivt. Detta gäller turtätheten för linje 142, linje 143 (indragning av trafikeringen via Marievik), linje 144 (ev. delning av linje) och linje 152 (förlängd trafikering kvällstid) samt översyn av stombusslinje 173.
Eftersom det är oklart vad översynen leder fram till lyfter förvaltningen fram ett antal synpunkter som framförts tidigare år via stadsdelsnämnden, de lokala råden och via Debattforum på Älvsjös hemsida. Synpunkter från medborgarna har också lämnats vid ett öppet möte med SL under hösten 2005 och via en dialog med solbergaborna i november 2005.
Stadsdelsförvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande daterat den 19 juni 2007. Dnr 225-2007-004.
Nämnden är mycket irriterad över att SL – som är ett landstingsägt bolag och därmed väl förtrogna med vikten av att väga in många synpunkter – återigen kommit oacceptabelt sent med sina förslag till trafikändringar. Då detta är en årligen återkommande aktivitet anser nämnden att det borde gå att ta fram underlaget tidigare så att vi som remissinstans får en rimlig chans att behandla ärendet.
Nämnden kräver att SL gör en samlad översyn av busstrafiken inom Älvsjö. Nämnden prioriterar alla åtgärder för att förbättra kollektivtrafikförsörjningen till, från och inom Älvsjö stadsdelsområde på samtliga busslinjer som berör stadsdelen.
Stadsdelsnämnden godkänner förvaltningens redovisning och lägger ärendet till handlingarna.
Älvsjö stadsdelsförvaltning beviljades 2005 tillsammans med stadsdelsförvaltningarna i Skärholmen, Hägersten och Liljeholmen samt landstinget projektmedel av länsstyrelsen med syftet att ta fram metoder för att stödja vuxna personer med s k dubbeldiagnos. På grund av organisatoriska förändringar kom arbetet inom projektet igång först i början av 2007.
Projektets målsättningar är att förbättra den enskildes möjligheter till ett självständigt liv, bryta isolering och samverka för att underlätta den enskildes kontakter med myndigheter samt minska behovet av slutenvård och institutionsplaceringar. Insatserna har omfattat medicinskt och psykosocialt stöd, boendestöd med mera. Projektet behöver för att kunna tillgodose målgruppens behov och uppnå målsättningarna även fortsättningsvis kunna erbjuda boendestöd. Därutöver behöver samordningen av insatserna förstärkas med ytterligare en s k casemanager fram till projekttidens slut 2008-12-01. En ansökan om 2 255 000 kr ur projektmedel hos länsstyrelsen i Stockholms län lämnades 2006-05-15.
Stadsdelsförvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande daterat den 15 augusti 2007. Dnr 233-2007-500.
Stadsdelsnämnden godkänner redovisningen avseende avvikelserapporter för hälso- och sjukvården.
I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2005:12; SOSFS 20005:28) finns bestämmelser om att avvikelsehantering och riskanalys ska ingå i kvalitetssystemet. Ingen av enheterna rapporterar enligt de rutiner och anvisningar som finns och därmed uppfyller de inte de ovan nämnda kraven vilket kan påverkar patientsäkerheten. Enheten/-avdelningen där avvikelsen har förekommit har för det mesta inte angivits och flera av rapporterna saknar namn på omsorgspersonalen. I rapporterna saknas dessutom rapportörens namn om delegeringar av sjukvårdsuppgifter varit aktuellt. Vid kontakt med läkare och/eller sjuksköterska är namnen otillräckligt angivna. Endast en tredjedel av rapporterna innehåller aktuella läkemedelsordinationer. Åtgärder för att kunna förhindra upprepningar samt sjuksköterskans bedömningar är undantagsvis ifyllda. Trots detta är de bristfälligt ifyllda rapporterna godkända/underskrivna av respektive enhetschef.
Stadsdelsförvaltningen hade redovisat ärendet i ett tjänsteutlåtande daterat den 5 juli 2007.
Stadsdelsnämnden uppdrar åt förvaltningen att vidta de åtgärder som kan föranledas av de inkomna skrivelserna och protokollsutdragen.
Anmäldes till stadsdelsnämnden inkomna och utgående skrivelser,
klagomål och synpunkter.
Bilaga § 22.
Stadsdelsnämnden lägger förteckningen över beslut fattade av tjänsteman enligt delegation till handlingarna.
Förteckning över beslut fattade av tjänsteman enligt delegation.
Bilaga § 23.
Stadsdelsnämnden lägger protokollet till handlingarna.
Protokoll från pensionärsrådets sammanträde 2007-08-23 anmäldes och lades till handlingarna.
Protokoll från handikapprådets sammanträde 2007-08-23 anmäldes och lades till handlingarna.
Protokoll från förvaltningsgruppen 2007-08-23 anmäldes och lades till handlingarna.
Protokoll från möte 2007-05-30 med den tvärpolitiska gruppen för trafik-, miljö- och planfrågor anmäldes och lades till handlingarna.
Svante Haggren (s) undrade om förskolan Sylvester klagat på att bilar parkeras på förskolans gård och förstör gräsmattan. Enligt förvaltningen har inga klagomål kommit in men förvaltningen är medveten om
problemet och har frågan under bevakning. Kontakt har tagits med trafikkontoret.
Kenneth Rönnquist (mp) anmälde en skrivelse i vilken han begär att
en barnkonsekvensutredning görs i alla relevanta ärenden innan beslut
tas.
Maj-Len Eklund (v) framförde önskemål om att få delta i den uppföljning av ”Framtidsverkstaden ” som äger rum den 8 november.
Nämnden beslutade att Maj-Eklund (v), Lollo Lindahl (m) och Eva-Lena Lindfors (kd) får delta i ovanstående konferens som anordnas
av Kompetenscentrum.
Stadsdelsnämnden lägger protokollen till handlingarna.
Protokoll från sociala delegationens sammanträden 2007-05-22 och 2007-06-14 anmäldes och lades till handlingarna.